70 (Svenska slöjdföreningens tidskrift. Organ för konstindustri, handtverk och hemslöjd / 1907)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

SVENSK A SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.

Hans första konstnärliga ärelystnad blef nu den att återuppväcka konsten att
förfärdiga färgade glasmålningar — glasmåleriet. För detta ändamål uppfann han
opalescens-glaset, eller som han själf har kallat det "favrile glass."

Tiffany-glas har blifvit ett begrepp inom den moderna konstindustrien, som
omfattar de mest skiljaktiga föremål inom glasfabrikationens område, från dricksglas och
prydnadsvaser till glasfönster och väggbeklädnader, från lampor och elektriska ljuskronor
till emaljarbeten och prydnader för kyrkliga inventarier och messhakar.

Gemensamt och betecknande för denna omfattande produktion — det som åtskiljer
den från allt annat konstglas — är det genomförda användandet af opalescerande glas.

Tiffanys “favrile glass" är en iriserande, regnbågskimrande glasmassa som är
sammangjuten eller blandad af flere färgnyanser. Som regel reflekterar den ljuset i ett matt
eller halfmatt, metalliskt skimmer liknande det som kan iakttagas på anlupet stål, och
som finns hos jordfunna romerska glas eller på de spansk-moriska fajanserna.

Denna glasmassas användning är ytterst olikartad.

Till dricksglas, prydnadsglas, vaser och skärmar till lampor och elektriska kronor
är den utblåst till en jämn, tunn, halfgenomskinlig massa.

Gjuten och slipad har Tiffany användt den som ädelstensliknande stycken infattade
i metall. Med dem pryder han kandelabrar och ljuskronor, smycken och kyrkoskrudar.
Den yppiga, halfbarbariska dekorativa verkan han härmed uppnår kan ofta mäta sig med
den orientaliska eller byzantinska dekorationens prakt.

Men framför allt har Tiffany-glaset fått en härlig användning för dekorativa
glasfönster.

* *

Konsten att färga glas och sammanställa mot ljuset till kraftigt dekorativa
figurkompositioner är medeltidens uppfinning och måhända denna tids största tekniska bedrift
på den dekorativa konstens område. Men glasmåleriets konst dog bort med den götiska
byggnadskonsten och det som renässansen och senare tider frambringat i glasmåleri är
endast en svag afglans af de götiska katedralfönstrens prakt. De mättade, rika
färgverkningarna hos det 14:de och 15:de århundradets glasmåleri bleknade redan under det följande
århundradet bort: slappa, kraftlösa halffarger och den energiska konturteckning, som det
gamla glasmåleriet uppnådde genom blyfattningens linier, undanträngdes mer och mer af
en detaljerad penselteckning och modellering, som sträfvar efter naturalistisk illusion på
ett område där en sådan är fullkomligt värdelös.

På kort tid förlorades icke endast känslan för det dekorativa utan också den
tekniska kunskapen i glasmåleriet, och denna gamla praktkonst försvinner ur de tekniska
konsternas rad utan att hvarken det 17:de eller 18.de århundrade’s härskande
konstriktningar synas hafva känt någon saknad af förlusten.

De försök, som i sammanhang med de götiska katedralernas restaurering under
19:de århundradet hafva gjorts i riktning att återupplifva denna gamla konst
äro—utanför England och Amerika — genomgående misslyckade och blottades på allt konstvärde.

Af allt det odrägliga som på de dekorativa konsternas område presterats af det
19:de århundradet, är moderna götiska glasmålerier nästan det odrägligaste, i koloriten
antingen råa eller blacka, i teckningen genomgående sliskiga och karaktärslösa.

Ett undantag som är all heder värdt, är det jämförelsevis ringa antal
kyrkfönster som i England och Amerika framgått ur den prærafaelitiska konstskolans sträfvanden
att inom konstens skilda områden återuppväcka traditioner, hvilka voro lefvande under
medeltiden och ungrenässansens dagar men som kväfdes under barocksmakens tyngd.

Både Madox-Brown och Burne Jones samt flere yngre konstnärer ur
prærafaeliter-nas krets hafva med smak och förstånd komponerat glasmålningar, som tåla att infattas

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Wed Sep 11 15:27:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ssf/1907/0074.html

		Svenska slöjdföreningens tidskrift. Organ för konstindustri, handtverk och hemslöjd / 1907 / 70 (1905-1931) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|