Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När kommer trädgårdskonstens funktionalism? Av Erik Bulow Hube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämplas såsom förfall är det dock ofta
en högre fulländning. Om gångarna,
mönstret, planen är det utmärkande för
den nya trädgården, med sitt otal av små
växter, är det träden, lummigheten, lju-
sets lek och halvdagrar i grenverk och
grönska, som ger de gamla deras behag.
Ma man därför gå varsamt fram då gamla
trädgårdar skola moderniseras.
Det är allt levandes växling som här
ger sig uttryck och därmed är man inne
på det som icke ofta nog kan framhävas,
det som skiljer trädgardskonsten fran alla
andra konster. Det material, trädgards-
anläggaren har att arbeta med, lever och
växer, frodas och dör och når först efter
åratal sin fulländning och högsta fägring.
Detta framhålles alltid, men efterleves
sällan i verkligheten, i det alltför många
arter, som senare förkväva varandra, blan-
das samman och föga hänsyn vid första
anläggningen tages till hurudan helhets-
SE 1 framtiden kommer att bliva.
Det heter visserligen, att trädgårdarna
efter några år skola gallras, men om man
icke från början tänker på vad som skall
bortgallras, och angiver detta, uteblir
gallringen 1 de flesta fall, eller göres på
felaktigt sätt och trädgården blir tidigare
förvuxen än nödvändigt varit.
De stora privatträdgardarnas tid är för-
bi. Det är 1 vår tid endast i undantags-
fall möjligt för en enskild att skapa så-
dana trädgårdsanläggningar som de, som
i stort antal under storhetstiden anlades
omkring våra herrgårdar. I stället ha vi
fått andra slag av trädgårdar som den
tiden icke kände till, de stora stadspar-
kerna, villa- och egnahemsträdgårdarna
och koloniträdgårdarna.
Stadsparkerna anläggas ännu 1 stort
sett efter samma principer som de stora
landskapsträdgårdarna under den engel-
ska trädgårdskonstens glanstid. Dessa
senare förlades som regel intill slotten
och herresätena, sällan i städerna, men
ofta i jungfrulig terräng på landet där an-
läggaren hade möjlighet att anpassa sin
ed till landskapets huvuddrag.
De voro uteslutande avsedda för slotts-
herrens och hans gästers enskilda bruk,
30
för de promenader och upptag dessa ville
hängiva sig åt när den elegiska sinnes-
stämningen kom över dem. De voro en
följd av det befruktande inflytande, det
för den tiden nya elementet, kännedomen
om den kinesiska trädgaårdskonsten, med-
förde, och anlades ofta på ett mästerligt
sätt.
De nutida stadsparkerna maste 1 de
flesta fall förläggas till platser, som icke
blivit utvalda därför att terrängen där-
städes är den mest lämpliga för parkan-
läggningar, utan till områden, som till
följd av andra orsaker äro de enda till-
gängliga. De skola tjäna till uppehallsort
och rekreation för vida kretsar av städer-
nas befolkning under stor del av året och
måste för den skull lämna plats för stora
människoskaror och inrymma för dem
behagliga inrättningar. Trots detta an-
läggas de flesta stadsparker ännu efter
från den engelska landskapsträdgarden
kvarlevande traditionella principer, blott
föga modifierade. Detta gäller naturligt-
vis icke för sådana städer 1 vårt land, som
alldeles utanför portarna ha Cuds orörda
natur, med skog och vatten i ljuvlig om-
växling, dit befolkningen under lediga
timmar lätt kan komma. Men för de stä-
der, som icke äro omgivna av ofruktbara
impediment, ännu icke rörda av män-
niskohand, utan äro belägna i uppodlad
eller bebyggd terräng, gäller det att göra
stadsparkerna sådana att verklig rekrea-
tion där kan vinnas. De måste således för
att rätt fylla sin funktion icke allenast
erbjuda tillfälle till promenader på skönt
grusade gangar utan även inrymma lek-
och idrottsplatser, omväxlande med vilo-
platser i ostörd ro och tillfällen till för-
lustelser, friluftsteater och dans, solbad
och plaskdammar för barnen, fågeldam-
mar och mahända även betingelser för
visande av annat djurliv. Resultatet av
allt detta bör bliva en kombinerad vilo-,
idrotts- och förlustelsepark, gärna 1 sig
upptagande folkparkernas nöjesfält. För
astadkommande av en god lösning av
denna komplicerade nutidsskapelse åter-
star ett stort arbete.
Trädgardarna omkring villorna och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
