Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Bd I. Nr 5. — J. A. LUNDELL.
att skilja mellan västdanska mål på jutska halfön nedtill Husum
ock Slien1) ock östdanska på öarne. Lyngby, som till grund för
sin indelning lägger behandlingen af -a ock -e i tvåstafviga verbal- ock
nominalformer, får som en tredje grupp skånska mål, nu mera inom
Danmarks politiska gräns representerade endast af bornholmskan, som
har -a kvar ; hvaremot Dyrlund sammanställer denna ös mål med de
öfriga öarnes2). Lyngbys tre grupper motsvaras af de olika
språkformerna i medeltidens danska lagar: skånske lov, själlandske lov
ock jyske lov (samt Flensborgs stadsrätt). Som nyjutska
språkkaraktärer uppför han i första rummet bortfall af ändeisens vokal -a
eller -e: tåg tunga, gor gårdar, stur stora, hor höra, møt mötte,
hinner hindra, hannel handla, med egendomligt » tonelag», således på
samma sätt som i Sveriges cirkumflekterande mål3). Ömålet har
däremot -e liksom våra e-mål ock danska skriftspråket4). Dessutom
hålla sig konsonanterna efter lång vokal bättre i Jutland än på öarne.
I jämförelse med fornspråket har nyjutskan i dessa fall -k -> -y 1.
-x, -g -> -w, -t -> -d 1. -r, -d -> -j 1. bortfaller, -p -> -v 1. -f, -f -> -w. Då
någon jämförelse med öarnes mål af nyss ofvan antydda skäl icke är
möjlig, skall jag inskränka mig till att gifva en öfversikt af de
västdanska målens allmänna skaplynne, hvarefter med tillhjälp af
vårt sydsvenska skema deras förhållande till svenska mål kan
bedömmas.
Efter förut anförda författare5), så vidt jag kunnat förstå dem,
skulle det för västdanskan utmärkande, om vi här öfver hufvud fasta
’) Efter de gamla benämningarne Nörre- ock Sönderjylland (Slesvig)
skiljer man mellan nörre- ock sönderjysk, af hvilka mellertid nordjutskan går ett
stycke söder om Kongeån. En annan naturligare indelning skall vara i
sydväst-jutska = sönderjysk + vestjysk, samt nordostjutska = östjysk, skilda af en linje
öfver Horsens ock Viborg (Varm. § 7, Dyrl. s. 13—15). 2) Att med tillhjälp af
Adlers bristfälliga ordlistor ock anteckningar om ljud ock former ock de ännu
bristfälligare upplysningarne om öarnes mål (östdanska), som stå till buds,
bestämma bornholmskans plats är svårt. Med skånskan äger likhet rum, utom i
fråga om ändeisen -a, jämväl i följande fall: sk -> J*> g1 j, aved afvig, fisked
fisket (men i andra ex. -t), leit läkt, lais lax, strais strax, vokalerna i en del
enskilda ord (afvikande från danskan), samt dubbel artikel: den tiden, det
bordet. Egendomligt bornholmska äro t. ex. stserrik stark, værrik värk, mørrikt
mörkt, sorrig sorg (det sista danskt), samt adj. på -ur : torstur, uskyllur. Inf.
slutar hos Adler oftast på -e, stundom på -a! p, t, k förmjukas som i skånska
ock danska: kjøwa köpa, möda möta, høj hök (Lby Sj. s. 6). 3) Jfr Alf. s. 144
—147. 4) Fynbomålet skall dock enl. Dyrl. s. 12 äfven förlora -a, -e, likvist icke
i 8ubst. ock adj. plur. ®) Mörk-Hansen har jag icke användt. Varming är den
ende, som behandlar Nörrejyllands mål; att i hans bok finna hvad man söker år
lika svårt som hos Aasen, hvarför jag hänvisar till bestämda §§. Hos Hagerup
ock Kok hittar man däremot lätt vägen, hvadan jag blott här en gång för alla
hänvisar till s. 114—152 hos den förre, samt I, s. 71—164 hos den senare. Lyngby
är den ende med fult vetenskaplig hållning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
