Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DE SVENSKA FOLKMÂLEN.
71
delser hafva blifvit afbrutna samtidigt med att andra knutits; de
skandinaviska germanerna ha under en följd af århundraden stått
i *närmaste gemenskap med tyskar eller sydgermaner, men, sedan
dessa för det mesta blifvit omvända till kristendomen ock
underkastade frankiska riket, öfverlemnades de förre mer åt sig själfva
ock uppnådde större själfständighet. Utvecklingen har således
varit ojämn ock gått ryckvis, ock dess tyngdpunkt har kanske till
lika flyttats från ena landet till ett annat; förändringar i språk,
smak ock seder hafva under vissa tider inträdt raskare än under
andra; men ett oafbrutet inre sammanhang har det oaktadt ägt
rum». Men hvad betyda då-namnen svear ock götar, danskar
ock norrmän? Om icke fornsakernas vittnesbörd nödgar till
ån-tagandet af skilda invandringar på olika tider, så hindrar å
andra sidan språkhistorien bestämdt ett sådant antagande, med
mindre afståndet i tid ock skillnaden i stamkaraktär bestämmas
som mycket små. En fördelning i flockar kan eller måste i alla
fall hafva ägt rum, hvilka flockar varit sins emellan på olika sätt
förbundna. En fortsatt vätfelvärkan mellan dessas inre anlag ock
den yttre omgifning, som de valde eller fingo, kan småningom
hafva utbildat vissa större enheter. Mellertid finnes i våra
nutida folkmål, åt minstone så vidt ljudbildning ock ordböjning
vidkommer} ingen afgörande skillnad mellan svear ock götar.
.Tag har ej kunnat finna några kännetecken, som skulle vara
gemensamma för sveamålen utan att också vara det för götamålen. Denna
likhet mellan svenskarne nordanskogs ock sunnanskogs tyckes ej
kunna förklaras annorlunda, än så att förbindelsen öfver denna
gräns redan inträdt så tidigt ock varit sä liflig, att någon
språkskillnad icke hunnit uppstå. Aro dialekterna så mycket yngre än
rikets samling, som landskapslagarne gifva anledning förmoda, så
innebär detta antagande icke den minsta svårighet. I fråga om
yttre förbindelser torde svear ock götar redan under yngre
järnåldern, vikingatiden, varit likstälda, efter som bådas färder
huf-vudsakligen gingo österut, medan danskarne hufvudsakligen gingo
längs Europas västkust (Frisland, Flandern, Frankrike),
norrmännen till de Brittiska öarne. »Virdar ock småländingar» i Tiohärads
lagsaga samt Möreborna hafva stått danskarne i Skåne ock Halland
— mot hvilka landskap de småländska floddalarne mestadels öppna
sig — närmare än götarne ; under det största delen af Kalmar län
med Oland språkligt höra till svearnes ock götarnes område,
hvilket rätt väl öfverensstämmer med äldre förhållanden i fråga om
lagskipning ock kyrkostyrelse l). Så, mycket torde vara vist, att
*) Jfr om dessa ämnen Schlyteb, Om Sveriges äldsta indelning i landskap
och landskapslagarnes uppkomst, i Jurid. afh. II. Lund 1869. Styffe, Skandi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
