Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Bd I. Nr 5. — J. A. LTTNDELL.
svear ock götar icke kunna hafva en gäng varit språkligt skilda, så
som de väl måst blifva, om de under någon längre tid utvecklat sig
lokalt skilda från hvarandra. En sådan senare utjämning af
språkliga egenheter i ljud ock böjning, som då måste förutsättas,
skulle vara en företeelse, hvartill språkhistorien näppeligen
känner motstycke. Annorlunda förhåller det sig visserligen med en
sådan blandning, som Hildebrand antager. Man kan nu för tiden
icke mäta, hvilket afstånd mellan götarnes ock svearnes tungomål
som borde blifvit följden af några århundradens skilsmässa mellan
götarne söder om Östersjön ock svearne i Ryssland. Får man
draga slutsatser från nyare eller andra kända förhållanden, bör
doCk skillnaden, som redan blifvit antydt, ej hafva kunnat inskränka
sig till smärre olikheter i ordförrådet. Detta brukar nämligen
vara konstantare än ljud ock böjningsformer. Huru vida nu södra
Sverige värkligen företer någon sådan språkblandning, kan i alla fall
icke afgöras med de medel, som stått mig till buds, då jag måst
inskränka mig till ljud- ock formlära, men språkblandning, som
bekant, blott visar sig i ordförråd, möjligen i ordbildning *).
Den skandinaviska befolkningen i Norrland, Finnland ock
Estland kan, från min synpunkt sedt, hafva innehaft sina nuvarande
bostäder alt ifrån den tid, då Norden först af skandinaver
befolkades — under förutsättning att folkmålens sammanhang beror på
äldre närmare stamfrändskap mellan dessa »norrländingar»
inbördes än mellan dem ock andra, antingen de kommit i sällskap på
samma tid eller skilda på något olika tider; eller att det beror pä
likheten i bostäder ock lefnadssätt, som framkallat parallela
ut-vecklingsserier. Så vidt nu kan ses. är mellertid den för en
förklaring af senare slaget nödiga likheten mellan lefnadsvillkoren på ömse
sidor om Bottniska viken icke till städes. Snarare kunde man då tro,
att mindre gynnsamt läge ock afstängning från samfärdsel med
sydligare, bättre lottade stammar gjort, att den yttersta nordens
inbyggare blifvit efter. Detta är nämligen just hvad som skiljer
de norrländska ock medelsvenska målen, att de förra befinna sig
på en äldre ståndpunkt, att de senare förete ett vida nyare
skaplynne. Å andra sidan medgifver jag lika gärna, att Norrland kan
hafva sin befolkning från Norge, i hvilken händelse likväl
skillnaden mellan svenskt ock norskt alt jämt på något af de nyss föreslagna
sätten måste förklaras. Jag vet icke, om Norrland bör hafva i början
navien under unionstiden. Sthm 1867. H. Hildebrand, Sv. folket under hednat.
Kap. 7. Tengberg, Om den äldsta territoriella indeln. o. förvaltn. i Sverige.
Sthm 1875. V) Jfr Hildebr. Sv. folket under hednat. s. 57. E. Låftman, Två
grupper af fornsvenska ortnamn i Vitt. hist. o. ant. akad. månadsblad. II, s. 295
—299. A. Kubck a. st. s. 357 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
