Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 1. Om Färöarna. Af THEODOR NORDSTRÖM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FÄRÖARNA
13
sken utföres såsom klippfisk. Fordom, medan all handel var
kronans monopol, var exporten ringa, men numera sedan mänga
köpmän uppstått, som hafva ogna, däckado fartyg, hvilka de befrakta
till Danmark, Irland och äfven Spanien, har utförseln ökats derhän
att medeltalet af värdet pä den årliga fiskutförseln under åren 1866
—1870 var 188,200 kronor förutom tran och produkter af
hvalfångsten.
Hvalfångst spelar nämligen en icke obetydlig roll i Färingens
näringslif. Det är dock ej dessa stora hafvets jättar, för hvilkas
uppsökande nästan alla sjöfarande nationer utrusta flottor, som
utgöra Färingens jagtbyte. Visserligen kan äfven en och annan sådan
blifva hans rof, då den händelsevis påträffas eller stöter på grund
vid öarna. Det är en mindre hval, Grindhvalen (Delphinus
globiceps), som egentligen får släppa till lifvet för Färingens jagtlust. En
grindhvalsfångst är något så egendomligt och karakteristiskt, att
be-skrifning deröfver bör kunna intressera. Sjelf har jag ej bevittnat
någon, utan får efter hörsägner och danska källor (Landh och Holm)
beskrifva huru härvid tillgår.
Några båtar befinna sig ute på fiske. Plötsligen får en man
sigte på ett stim grindhvalar. Dessa hvalar gå nämligen i stim eller
flockar från ett till flere hundrade. Genast gifves tecken till de
andra båtarne och en tröja eller något annat hissas upp i masten
till tecken åt folket på land att något ovanligt är å färde. Bål
tändas då på höjderna och under rop af »grindabod, grindabod» !
d. v. s. grindhvalar, (bokstafligen grindabud) skynda alla, som
ega krafter till båtarne eller samlas på stranden. Rop af »rogviø,
rogviøn, ro! ro! skalla genom luften och båtarne skjuta i otrolig
fart fram emot den punkt der hvalarne synas. Snart äro båtarne
framme och ordna sig på en halfcirkel rundtomkring djuren. Derpå
börja de drifva flocken mot land, inemot någon bugt eller någon af
de få platser, der en långgrund strand finnes. Flocken går villigt
framåt, endast en och annan klokare1 individ anar oråd och söker
vända om, men då npphäfva båtkarlarne fruktansvärda härskri, kasta
med fånglinorna och stenar emot dem, och snart följa dessa de
andra. En flock grindhvalar kallas on grind. Piskande vattnet
med stjertame samt slungande höga vattenstrålar i luften ila offren
mot stranden. När agrinden» väl hunnit in i viken, ro några båtar
in bland hvalarne och folket börjar gå löst på dem med harpunerna.
Do stackars djuren simma med en ofantlig fart in mot stranden, i
det de sätta sjön i en häftig rörelse samt föra en ofantlig vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
