Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 5. A. E. Nordenskiölds Ishafsfärd 1878. (Forts. från Bd I. Nr 3)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Bd I. Nr 5. — A. E. NORDENSKIÖLDS
till Lenas mynning. Der kommer Yega att skilja sig frän sin trogna
följoslagarinna hittills, ångbåten Lena, som skall segla uppför floden
till staden Jakutsk. Jag har derför all utsigt att om några dagar
kunna iifver Jakutsk och Irkutsk tillsända Herr Grosshandlaren den
berättelse om resan från Dicksons hamn hit, som jag nu börjar
ned-skrifva. Jag kan till min stora glädje börja med: allt så bra som
möjligt.
Efter Frasers och Express’ afresa på morgonen den 9 till
simo-vierna ett stycke längre uppför floden lät jag Vega ännu dröja ett
dygn qvar Tid Dicksons hamn, för att bereda löjtnant Bove tillfälle
att afsluta kartläggningen af denna ypperliga, från alla håll
skyd-dado och derför, som jag hoppas, för framtiden vigtiga hamnplats.
Vega och Lona lättade således först den 10 aug. på morgonen ankar
för att fortsätta färden. Kursen staldes till de vestligaste af
Kamen-ni-öarna, belägna utanför Pjasinas mynningsvik. Himmeln var
moln-höljd; luftens temperatur ända till + 10°,4 C.; vattnets i början
4- 10°, sedan +8°, dess salthalt obetydlig. Ingen is syntes under
dagens lopp. Gynnad af en frisk bris från S.O. kunde Vega derför
med fullt utspända segel anträda sin färd. Längre fram på dagen
började dock hafvet betäckas af en dimma. Detta nödgade oss att
framgå med stor försigtighet, isynnerhet som vi under dagens lopp
seglade förbi en mängd smärre öar, hvilka icke finnas utsatta på
sjökortet.
Vackert väder och isfritt haf gynnade äfven den följande dagens
färd. Men dimman blef nu så tät, att vi redan på morgonen måste
för några timmar lägga till vid en af de många små öar, som vi
mötte på vår väg. ön bestod af en låg gneisshäll, endast sparsamt
täckt af grus, som dels var fullkomligt kalt, dels boklädt af en
ytterst torftig vegetation af förkrympta mossor och fanerogamer.
Der-emot hade den i dessa trakter under sommarmånaderna rådande
fuktiga vädorleken på stenar och berghällar framkallat en yppig
lafvegetation, som lemnade dr Almqvist en rik skörd.
Hafvets vatten var föga salt, åtminstone på ytan, och hafsalger
saknades derför nästan fullständigt, hvaremot bottenskrapan lemnade
åt zoologerna ett ej ringa utbyte af till en del rena hafsformor.
På eftermiddagen (den 11 aug.) hade vädret något klarnat, så
att vi kunde segla vidare. En och annan isbit syntes nu, och om
natten tilltog isen i oroväckande grad, dock ej i sådan mängd, att
den verkade ofördelaktigt på seglatsen. Snarare gagnade den
der-igenom att den dämpade hvarje spår till sjögång, en omständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
