Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skarhult. Skarhults socken, Frosta härad, Malmöhus län. Af Gustaf Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SLOTT OCH HERRES ATEN
man med visshet kan fastslå detta. Södra
längans murar hålla utåt cirka 80o cm och den
västra cirka 110 em, allt i mellanvåningen. —
Tecken finnas som tyda på att man haft för
afsikt att fullborda borgen med en fjärde mot
norr belägen länga, men om denna någonsin
blifvit påbörjad eller utförd, eller om den endast
bestått af en enda mur kan nu ej sägas.
Möjligen kunna gräfningar på borggården gifva
besked härom. Nu begränsas borggården mot
norr af en låg mur med inkörsport, som i sitt
nuvarande skick härrör från 1800-talets midt.
Att här äfven under 1500-talet funnits någon
slags byggnad är antagligt, då ju annars de
starka försvarsanordningarna på borgen i öfrigt
skulle hafva varit fullständigt meningslösa.
Den äldsta afbildningen af Skarhult finnes i
ett år 1756 af Abraham Fischer utgifvet
gravyrverk öfver skånska gårdar, hvars afbildningar
likväl återgifva teckningar gjorda redan år 1680
af »ingenieur capitain Burman». Enligt denna
afbildning hade borgen år 1680 väsentligen samma
utseende som nu med endast en lägre mur vid
borggårdens norra sida; å planschen synes äfven
de nedan omtalade yttre befästningsmurarna,
men däremot inga grafvar. — Det
Burman-Fischerska gravyrverket är för Skåne en
motsvarighet till hvad Dahlbergs Suecia är för det
öfriga Sverige.
Borgens förnämsta arkitektoniska prydnader
utgöras af de fem höga gafvelröstena, hvaraf
två på hvardera af de östra och västra längorna
och ett, det rikast utsmyckade, på det från östra
fasaden framspringande porttornet.
Sandstensdekorationen på dessa gaflar nedtogs vid den
ofvannämnda af C. G. Brunius på 1840-talet
ledda iståndsättningen, men återuppsattes, sedan
förstörda stenar nyhuggits, enligt Brunius’ egen
uppgift, med största noggrannhet på samma sätt
som förut. — I tidernas längd hafva också
fönstren öfver hela den stora byggnaden på
mångfaldiga sätt förändrats, gamla fönster och
gluggar hafva igenmurats eller upphuggits, nya dylika
hafva upptagits och murarna både utåt och inåt
borggården visa en mängd spår efter dessa
ändringar. Anmärkningsvärda äro särskildt
spåren efter de sneda skyttegluggarna i längornas
öfversta del där fordom sannolikt en s. k.
väktargång löpte. I väktargången eller, om sådan
ej fanns, å de stora loften i borgens öfversta
Häckarna på norra sidan.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
