Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skokloster. Sko socken, Håbo härad, Uppsala län. Af Olof Granberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och delvis förstördt, under fejderna mellan kung
Birger och hans bröder. Ar 1488 utfärdade
ärkebiskop Jakob Ulfsson ett upprop om insamlande
af medel till om- eller tillbyggnader till klostret.
Emellertid förstördes både kloster och kyrka
1503 af en vådeld, som uppbrände hvalf och
murar, och de trähus, som stodo kvar, voro
mycket skadade. Den dåvarande abedissan Elin
Persdotter, dotter till Per Eriksson på Granhammar,
satte sig genast i spetsen för en insamling och
vände sig med löfte om rundligt tilltagen aflat till
alla Sveriges invånare med begäran att de med
allmosor och donationer skulle understödja det
nedbrunna klostret, men hennes upprop synes
icke ha vunnit någon starkare anklang, och det
är knappt troligt att vare sig klosterhusen eller
kyrkan någonsin blefvo fullt iståndsatta före
reformationen. Men nunnorna voro därför ingalunda
utblottade. Om klosterbyggnaderna också voro
bofälliga, saknade systrarna ej lifvets nödtorft, ty
Sko kloster hade 1503 icke mindre än 130
arrendatorer och dessutom 45 hyresgäster, dels i
Uppsala, dels på landsbygden. Och i klostret
uppfostrades mången förnäm och rik ung jungfru
—ännu så sent som 1520 hade Joakim Brahes
SKOKLOSTER
båda döttrar, till kung Göstas illa dolda vrede,
efter faderns afrättning tagit sin tillflykt till Sko
kloster, där den ena, Ölgerd, 1526 afled — af
hvilka somliga togo doket och lämnade klostret
sin förmögenhet. Men äfven äldre, förnämliga
damer sökte där ibland klosterfriden, utan att därför
öfverge det världsliga, såsom t. ex. kung Göstas
faster, upprorsmannen Ture Jönssons maka, som
kom dit 1529 och stannade kvar där ända till
sin död 1551. Då hade klostergodsen för länge
sedan indragits till kronan, nunnornas antal hade
starkt förminskats och klostret, som då närmast
var att förlikna vid ett ålderdomshem, ett slags
pauvres honteux, förde ett i hög grad tynande
lif. Visserligen utfärdade Erik XIV ett
skyddsbref för detsamma, och ännu så sent som 1588
gafs ett offentligt, men knappt tillmätt
understöd åt cisterciensnunnorna, men dess dagar voro
räknade och själfve den katolskt sinnade Johan
III, som flera gånger understödde nunnorna
med boskap och spanmål, tvekade ej att 1574
låta nedrifva klosterhusen och föra sten därifrån
tlll bygget vid Svartsjö — ett par år tidigare
hade han dock skrifvit till Anders Målare, att
han vid Sko ville ha iståndsatt »en aff the gamble
Skoklosters slott.
67
/
Hufvudfasaden åt sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
