Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och alla nöjda för att i lugn och ro hemta nya krafter efter
färden. Denna icke efterfikade reputation vållade mig den mycket
besvärliga uppgiften att bland en utomordentlig stor massa
sökande välja ut de lämpligaste. Nästan alla lemmalytta, ledbrutna,
lungsigtiga och orkeslösa män som funnos i Zanzibar anmälde
sig att deltaga i expeditionen men afvisades naturligtvis genast.
Hack i häl efter dem kommo öns alla skälmar, slagskämpar och
liderliga sällar, och dessa, hvilka instruerats af sina kamrater,
var det ej så lätt demaskera. Slafvar afvisade jag äfven, enär
jag ansåg dem allt för mycket beroende af sina herrar, men
det oaktadt antogos många, om hvilkas rätta halt jag icke hade
den minsta aning förr än jag flere månader derefter af deras
tvister i lägret fann huru de listiga skälmarna dragit mig
vid näsan.
Alla som varit till min belåtenhet på expeditionen för
Livingstones uppsökande år 1872 antogos genast. Ibland dem
valde jag äfven de s. k. ledarna. Dessa voro: Manwa Sera, Chowpereh,
Wadi Rehani, Kachéché, Zaidi, Chakanja, Faijalla, Wadi Safeni,
Bukhet, Mabruki den äldre, Mabruki Unyanyembé, Muini Pembe,
Ferahan, Bwana Muri, Khamseen, Mabruki Speke, Simba, Gardner,
Hamoidah, Zaidi Mganda och Ulimengo.
Men innan någonting kunde uträttas måste hvar och en
af dem få de sedvanliga gåfvorna.
Ulimengo, d. v. s. "Verlden", den oförbätterlige skämtaren
och förträfflige jägaren från Livingstone-expeditionen, fick en
guldring att sätta på ett af sina tjocka, svarta fingrar och en
silfverkedja att hänga om halsen. Hans tacksamhet gjorde
den breda munnen ännu bredare. Rojab, som jag påminde
om olyckshändelsen med Livingstones dagbok i Mukondokwas
smutsiga vatten, fick en präktig gåfva, som, trots hans fruktan
att han skulle få rykte om sig för att kunna mutas,
förmådde honom att gå i min tjenst, Manwa Sera, Spekes och
Grants stränge ambassadör till Manwa Sera — denne kunglige
flykting som araberna förföljde så ihärdigt — anföraren för min
andra karavan år 1871 och för den afdelning jag år 1872
skickade till Unyanyembé för att bispringa Livingstone och nu
utsedd till förste ledare för den engelsk-amerikanska expeditionen
— blef för ett ögonblick mållös af tacksamhet, då jag hängde ett
glänsande agathalsband kring hans hals och på ett af hans
finger satte en tung sigillring. Den historiskt ryktbare Mabruki
Speke, af en bland mina föregångare benämnd "Mabruki den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
