Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjurhufvade", som alltid i européernas tjenst visat en makalös
trohet och med falkens skarpsynthet vårdat deras egendom och
intressen, blef alldeles hänryckt öfver det tacksamhetsbevis
för forna tjenster jag förärade honom. Den modige, trogne
och handfaste Chowpereh, en man med många goda egenskaper,
belönades för sina förra förtjenster med en dolk af silfver, ett
förgyldt armband och ett par örringar. Hans hustru
lyckliggjordes också med en lämplig gåfva, och arfvingen till
Chowperehs rikedomar, ett barn om två år, blef, på faderns enträgna
begäran, vaccinerad, så att kopporna under vår frånvaro i Afrika
ej skulle kunna få någon makt öfver honom.
Alla stora företag kräfva alltid förberedande och grundlig
öfverläggning eller, som wangwanaerna säga, "shauri". Dessa
"shaurier" äro i synnerhet mycket brukliga i östra Afrika. Man
är rädd att förhasta sig. "Poli, poli!" — "Varsamt, varsamt!"
— är det vanliga lystringsordet till försigtighet. En sådan
rådplägning måste nu ega rum. Höfdingarna stälde sig i en
halfcirkel, och jag satte mig à la Turque med ansigtet vändt åt dem.
"Hvad viljen I, mina vänner? Talen!"
De mumlade, stammade och tittade på hvarandra, liksom
om de i sina grannars ansigten skulle kunnat läsa ändamålet
för hvilket de kommit. Då ingen vilja börja, brusto de
slutligen ut i ett högljudt skratt.
Manwa Sera, alltid allvarsam men fallen för ett godt skämt,
låtsades vara ond och sade:
"Tala ni, Safenis son; vi bära oss verkligen åt som vore
vi barn! Skall massa äta upp oss?"
Wadi, Safenis son, sålunda uppmanad att fungera som
ordförande, tvekade ett par sekunder om hvad han skulle säga
men började derpå med en diplomats lenhet och försigtighet.
"Vi ha kommit, massa, med ord. Lyssna. Vi önska veta
hvarje steg vi skola gå. En vandringsman beger sig inte af
utan att veta hvarthän. Vi hafva kommit för att erfara till
hvilka land ni ämnar föra oss."
Härmande Safenis sons inställsamma lenhet och låga ton,
liksom om hvad jag hade att säga varit allt för vigtigt att högt
uttalas inför den intresserade och med spänd uppmärksamhet
lyssnande gruppen, beskref jag på bruten kiswahili i korthet den
tillärnade resan. Det ena landet efter det andra, om hvilka de
hittills haft en dunkel föreställning, uppräknades, den ena floden
efter den andra, den ena sjön efter den andra. Allt hoppades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
