Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle deltaga i expeditionen. En karl vid namn Msenna
förmådde mig t. ex. genom sin ångerfulla uppsyn och sina ymniga
tårar, då jag sade att han var en allt för stor usling att
få vara med, att antaga honom mot vilkor, att om han
i Afrika på något sätt skulle söka gifva näring åt sina
mordiska böjelser, egde jag rättighet att skicka honom fängslad
tillbaka till Zanzibar för att straffas af sultanen.
Försvaret för hans uppförande var ungefär följande:
"Bwana[1], ni ser ärren på mitt hufvud och min hals. De
äro märken efter sultanens soldaters sablar. Fråga hvem ni vill,
arab eller inföding, hvarför jag fått dem, och man skall svara
er att jag varit med i upproret mot konung Majid i Melinda.
Araberna hata mig, derför att jag stälde mig på kustmännens
sida och kämpade mot deras välde. Kan någon anklaga mig
för någonting värre?" — vädjade han till wangwanaerna.
Alla tego.
"Jag är en friboren kustens son och har aldrig gjort någon
man eller qvinna, som inte förorättat mig, något för när. Allah vare
lofvad! Jag är stark, har god helsa och är nöjd med min lott,
och om ni tar mig med er, skall ni aldrig få orsak att ångra
er. Om ni fruktar för att jag skall rymma, så ge mig
ingenting i förskott utan vänta tills jag kommer tillbaka till Zanzibar
och ge mig då hvad jag förtjent."
Han framsade sitt försvar i så upprörd ton och med så lifliga
åtbörder, att det gjorde stor effekt på det blandade
auditorium som lyssnade till honom. Af de omkringståendes ansigten
mera än af min egen öfvertygelse slöt jag att den stackars
ärrige Msenna var ett slags vanryktad och missförstådd politisk
flykting, hvarför jag villfor hans begäran; och då han tycktes
vara en inflytelserik man, gaf jag honom ett lägre befäl med
utsigt till befordran och förhöjning i aflöningen.
Sedermera kom det, då vi hunnit till Victoria-sjön, till
mina öron — ty i Afrika är man ovanligt meddelsam —
att Msenna hade mördat åtta menniskor, att han var en bandit af
värsta sorten och att köpmännen i Zanzibar känt sig helt lätta
om hjertat, då de erforo att den beryktade Msenna för en tid
skulle skiljas från skådeplatsen för så många af hans brott.
Msenna var endast en bland sina många gelikar, men jag har
i detalj skildrat huru det gick till vid hans antagande, så att
läsaren bättre må förstå min belägenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
