Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika olyckligt som jag — de se ut som ville de antingen sjelfva
taga lifvet af sig eller vänta en snar död, som förlossade dem.
Regnet har de två eller tre sista dagarna fallit i strömmar;
just nyss upphörde den sista skuren. Under en marsch är regn
mycket obehagligt; det gör den leriga gångstigen slipprig och
de förut tunga bördorna ännu tyngre, hvarförutan det i hög
grad förderfvar klädena. Det försätter oss i dåligt lynne samt
gör oss våta och frusna. Vi äro derjemte hungriga — vi måste
nämligen lefva på halfva rationer, ty vid denna tid på året är
det brist på eller ondt om lifsmedel. Så godt som all spanmål
ätes här upp under Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober
och November. I December, såningsmånaden, finnes endast litet
qvar, och hvad vi då kunna skaffa måste vi betala tio gånger
mera än vanligt. Infödingarna hafva i sin bekymmerslöshet och
liknöjdhet för morgondagen nästan ingenting qvar. Jag sjelf har
ej på tio dagar smakat en bit kött. Min föda utgöres af kokt
ris, te och kaffe, och snart blir jag tvungen att liksom mitt folk
äta infödingarnas välling. Jag vägde 180 skålpund, då jag
lemnade Zanzibar, men genom min diet sedan dess har jag på
tretioåtta dagar blifvit reducerad till 134 skålpund. De unga
engelsmännen äro i samma utpinade tillstånd som jag, och om vi
icke snart komma till ett bättre land än det uthungrade Ugogo,
blifva vi endast skelett.
"Jemte det förskräckliga regnvädret och den knappa födan
måste vi underkasta oss det ledsamma bestyret att pruta med
infödingarnas snikna höfdingar på de gåfvor de fordra af oss
för att vi skola få passera fritt genom deras land. Vi äro,
såsom man ser, tvungna att draga stora vexlar på de dygder
som kallas klokhet, tålamod och undergifvenhet, utan hvilka
färden genom Ugogo under ofvan skildrade förhållande skulle
blifva mycket farlig. En af mina hundar, "Nero", stöfvaren,.
har dött. Ack, de skola dö alle sammans!"
Nästa gång vi slogo läger vester ut från Zingeh var i
Jiweni, eller "Stenarna", 3,150 fot öfver hafsytan. På vägen
dit hade vi gått öfver tre floder, som från söder utmynna i
Rufiji. Förr hade här funnits ett nybygge, men under ett af
wahumbaernas plundringståg hade det blifvit förstördt. De enda
spår af mensklig verksamhet som funnos qvar voro sönderslagna
lerkärl och djupa urhålkningar i klipporna, sannolikt gjorda af
stammens qvinnor, som generation efter generation malt sin
spanmål i dessa håligheter. Öfver fält, nu betäckta med förkrympt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
