Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småskog men som i forna tider varit odlade, tågade vi från
"Stenarna" till Kitalalo. Höfdingen här bemötte mig mycket
vänligt, och för att visa sin belåtenhet öfver att jag till hans
land fört en karavan — den första, hoppades han, bland de
många som skulle följa efter — förärade han wangwanaerna
och wanyamwezierna en fet oxe.
På gränsen till Kitalalo växa en mängd akasier, tamarisker,
gummi- och palmträd. Längre vester ut vidtager den stora
Mizanza- och Mukondoku-slätten med sina gäckande hägringar.
Der påträffades hvarken träd eller växter, och dess vatten
smakade salt.
En yngling från Somali, Muhammed, rymde här öster, ut
från Kitalalo och hördes sedan aldrig af.
Tidigt på morgonen den 29 December bröto vi upp från
vårt läger under de susande palmträdens kronor. Höfdingens
son var vår vägvisare. Efter en knapp mils marsch voro vi
framme vid den breda och nästan alldeles jemna Salina-slätten,
som sträcker sig från Mizanza norrut ända till södra sidan af
Unyangwiras berg.
Den bergskedja som vi haft vester om oss ända sedan vi
lemnade Jiweni och som sträcker sig från Usekké norrut till
Machenché är, enligt infödingamas åsigt, den naturliga
gränslinien mellan Ugogo och Uyanzi — eller Ukimbu, såsom det nu
börjar kallas. Salina sluttar, ehuru långsamt och nästan
omärkligt, mot söder; vattnet från denna slätt rinner derför också till
Rufiji. Dess största bredd är tjugu mil och dess längd omkring
femtio. Marschen öfver den var ganska tröttande. Ej en droppe
vatten fans att få, men under senare delen af dagen föll ett
välkommet regn, som visserligen vederqvickte vår karavan men
förvandlade slätten till ett träsk.
Då vi nalkades Mukondoku-området, hvilket räknar omkring
hundra småbyar, fingo vi se de alltid stridslystna infödingarna
rycka an mot vår förtrupp med höjda spjut och under ett
högljudt härskri. Deras krigiska demonstrationer störde dock
ej vårt lugn; vi voro främlingar och hade ej gifvit dem
anledning till några fiendtligheter. Sedan de visat sitt hjeltemod
genom några oskyldiga skrytsamma yttranden och en mängd
hotande gester, blefvo de snart lugnare af sig och läto oss utan
vidare obehag uppslå vårt läger under ett skuggrikt apbrödsträd
nära den by der konungen residerade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
