Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne heter Kalula. Han är broder till Masumami i
Kitalalo. I olikhet med sin förträfflige broder är han listig och
samvetslös samt utpressar stora tributer af resande utan att
någonsin värdigas gifva dem den allra minsta gåfva i utbyte.
Hans undersåtar äro talrika, kraftfulla samt modiga och hysa,
liksom konungen, höga tankar om sig sjelfva, hvarför de också
äro benägna för fiendtlighet af den allra obetydligaste
anledning. Till följd af sin makt är han också en obehaglig granne
för sina kungliga bröder i Kiwyeh, Khonko och Mizanza. Äfven
vi hade mycket svårt att hålla freden vid makt, då hans folk
yrkade på att få komma in i vårt läger samt snoka i hvarje
tält och hydda.
Här upptäckte jag en sammansvärjning bland mitt folk.
Femtio karlar som hade beslutit rymma hindrades från att
sätta sin föresats i verket derigenom att deras anförare
arresterades och deras tubbade följeslagare afväpnades. Tjugu andra
stodo på sjuklistan till följd af feber, sår på fötterna,
ögoninflammation och reumatism. Fem karlar lyckades rymma med
gevär och utrustning, och två, hvilka voro nästan alldeles blinda,
lemnades qvar i Mukondoku. Med ett ord, att i detalj beskrifva
alla våra ständiga motgångar och förluster ända till denna dag
skulle kräfva ett utrymme lika stort som hälften af denna del;
men dessa korta antydningar torde vara nog för att visa att en
upptäcktsresa i Afrika är förbunden med oupphörliga bekymmer
och motgångar.
Frank och Edward Pocock samt Frederick Barker gjorde
mig ovärderliga tjenster genom sina bemödanden att åstadkomma
ordning och endrägt bland den talrika oroliga hopen af mina
följeslagare, nästan hvar och en med sitt excentriska och bråkiga
lynne. Gräl, ibland af ganska farlig beskaffenhet, uppstod litet
imellanåt mellan deltagarna i expeditionen, och vid dylika
kritiska tillfällen var min personliga mellankomst alltid absolut
nödvändig. Dessemellan var jag från bittida på morgonen till långt
in på aftonen upptagen af solobservationer, etnologiska
anteckningar, underhandlingar med stammarnas höfdingar om
tributafgifter och vården om de sjuke. Till råga på allt detta var
jag sjelf ofta sjuk af feber och medtagen till följd af brist på
passande, god föda. Då expeditionens chef slet så mycket
ondt, kan man lätt föreställa sig hvad de stackars underordnade
måste utstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
