Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan jag fått vägvisare af Mukondoku-konungen Chalula,
styrde vi den 1 Januari 1875 kosan norrut och lemnade nu för
första gången vägen till Unyanyembé, den vanliga stråkvägen
genom östra central-Afrika. Vi tågade utefter östra sidan af det
högland eller den bergskedja hvilken vi, såsom jag förut nämnt,
sågo vesterut från Jiweni — på en smal stig som förenade
flere af wahumbaer bebodda byar med hvarandra. Ehuru dessa
byar efter europeiska begrepp voro oansenliga, funnos der dock
flere hjordar af pucklig korthornsboskap, många får och getter,
åsnor och hundar. Några af de unga qvinnorna sågo ovanligt
bra ut med sina regelbundna anletsdrag, sin välbildade näsa,
sina små, fint mejslade läppar och vackra former.
Vi européer ansågos af vildarna för lika stora kuriositeter,
som om de bott hundratals mil från Unyanyembé-vägen. Alla
stammens förnämsta män och qvinnor bådo oss på det
enträgnaste att vi skulle stanna någon tid hos dem, och vackra unga
höfdingar uppmanade oss att blifva deras "blodsbröder". Unge
Keelusu, son till höfdingen öfver Mwenna, kom till mitt läger
midt i natten och bad mig från "en vän mottaga en liten
gåfva", som han hade med sig. Gåfvan utgjordes af en gallon
ännu spenvarm mjölk. Den välkomna gåfvan vedergäldes med
ett förgyldt armband med en stor grön kristall uti, en pipa af
törnbuskträ med silfverbeslag, en förgyld kedja och ett stycke
brokigt tyg, öfver hvilket allt han blef så öfverlycklig, att
tårarna kommo honom i ögonen. Hans tacksamhet visade sig i
de stora, glänsande ögonen och kändes i det kraftiga handslag
han gaf mig. Efter att hafva tagit till råds sina med någon
magisk trollkraft begåfvade sandaler af kohud, spådde han mig
lycka på resan. Den högra sandalen kastades tre gånger efter
hvart annat upp i luften men nedföll alla tre gångerna med
ofvansidan nedåt. Detta var, påstod han, ett osvikligt tecken
till att jag skulle få helsa och lycka med mig på färden.
Nästa gång gjorde vi halt i Mtiwi, hvars höfding hette
Malewa. Aneroidbarometern visade här en höjd af 2,825 fot
öfver hafsytan. Våra trolösa Ugogo-vägvisare hade öfvergifvit
oss, men vi tågade ändå ett stycke längre norr ut och bestego
den redan flere gånger i det föregående omnämnda bergskedjan,
der barometern visade en höjd af 3,800 fot öfver hafvet, eller
omkring 950 fot öfver den slätt der Mtiwi, Mwenna och
Mukondoku ligga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
