Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Morgonen derpå lade vi märke till att de infödingar som
samlades utanför vårt läger visade en egendomligt missnöjd
uppsyn, hvilken icke bådade godt. De tycktes icke förstå oss. Vi
sågo dem skicka bort sina qvinnor och barn samt lemna byarna,
medan andra hotande omsvärmade vårt läger, beväpnade med
en hel massa vapen — spjut, bågar, pilar och stridsklubbor.
Ett anfall tycktes förestå. För att, om möjligt, förekomma ett
sådant gick jag ut till dem med tomma händer, tecknade åt
dem att de skulle sätta sig, och sedan jag tillkallat en
likaledes obeväpnad tolk, sökte jag för dem tydliggöra
beskaffenheten af vår expedition och några af dess syftemål, af hvilka
ett naturligtvis var att uppnå Victoria-sjön. At dem bland de äldre
som tycktes vara de inflytelserikaste gaf jag något glasperlor
såsom ett bevis på min välvilja och vänskap. Men ingenting
tycktes hjelpa tills jag, efter åtskilliga envisa frågor, fick veta
att de hade klagomål att anföra. Några wangwanaer hade i
sin glupande hunger plundrat spanmålshyddorna och stulit några
kycklingar. Infödingarna anmodades nu att komma och peka
ut tjufvarna. De gjorde så och utpekade Alsassi, en riktig
stortjuf och läckergom. Sedan Alsassi blifvit tagen i strängt förhör
af Kachéché, chefen för min detektiva polis, förklarades han
skyldig och piskades i vildarnas närvaro, visserligen icke hårdt
men dock med tillräckligt eftertryck för att visa mitt
synnerliga missnöje med honom. Värdet af de stulna lifsmedlen gafs
de förorättade infödingarna, och freden och lugnet voro
återstälda.
Warimierna äro det i fysiskt afseende vackraste folk vi
sago mellan hafvet och deras land. De äro kraftigt bygda,
högväxta, hafva manlig hållning och mycket regelbundna
anletsdrag. Då de gingo alldeles nakna, sågo vi att männen voro
omskurna. Såsom prydnader begagnade de gördlar af messingstråd
omkring midjan, messingsringar omkring armar och ben, halsband
af samma metall, en mängd glasperlor i håret och omkring ett
dussin halsband som hänga långt ned på bröstet. De
krigsdrägter de buro vid det tillfälle, då jag trodde att de skulle
anfalla oss, voro underliga och omvexlande. Glad- och
falkfjädrar samt zebra- och giraffmanar omslöto deras panna. Deras
vapen utgjordes af väldiga spjut, bågar, en yard långa pilar
och sköldar af noshörningshud. Qvinnorna hafva i allmänhet, tror
jag, något ljusare hy än männen. Under loppet af en hel dag
kunde jag icke upptäcka en enda platt näsa eller tjock läpp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
