Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela orubbliga allvar. Då han omsider skulle gå, såg han mitt
folk göra i ordning att expediera oxen och bad nu att han
skulle återfå kreaturets hjerta. Medan han väntade derpå, märkte
jag med oro att han och hans följeslagare kastade dröjande
blickar på de till torkning i lägret uthängda tygstyckena.
Wangwanaerna fingo nu rationer för flere dagar i
ersättning för de umbäranden de måst underkasta sig i Uveriveris
busksnår och i det af hungersnöd hemsökta Ugogo, och vi
umgingos hela dagen mycket vänskapligt med infödingarna. Men
innan vi gått till hvila återkommo Manwa Sera och hans
spejare och rapporterade att Kaif Hallecks döda kropp, betäckt
med öfver tretio djupa sår, blifvit funnen i brynet af en skog
mellan Izanjeh och Vinyata.
"Det kan ej hjelpas, mina vänner", sade jag efter en stunds
öfverläggning. "Vi kunna sörja honom, men vi förmå ej
hämnas hans död. Gå och säg folket att de böra låta varna sig
af hans öde att inte våga sig för långt bort från lägret och
inte stanna efter karavanen, när vi marschera; och I, som ären
ledare och svaren för eftertruppen, bören ej en annan gång lemna
en sjuk att obeskyddad leta sig fram till lägret."
Nästa dag återkom trolldoktorn klockan 8 på morgonen för
att få en ny gåfva, och som han medhade omkring en kanna
sur mjölk, missräknade han sig ej häruti. Han fick äfven några
glasperlor åt sin hustru och sina barn. Vi skildes åt klockan
half tio, sedan vi skakat hand många gånger, såsom det syntes,
mycket belåtna med hvarandra. Icke ett ord sades åt någon
Vinyata-inföding om Kaif Hallecks mord, på det icke våra nya
vänner måtte misstänka att vi ansågo dem medvetna om eller
delaktiga i det grymma dådet, hvilket för visso skulle medfört
nya förvecklingar.
En halftimme efter trolldoktorns bortgång och medan en
mängd wangwanaer voro ute för att köpa säd samt andra gått
in i skogen för att samla bränsle, hörde vi krigsrop. Vi trodde
det vara en uppmaning till fejd mot grannarna i Izanjeh eller
någon stam i öster och fäste föga vigt dervid. Men då dessa
egendomliga krigsrop, hvilka ungefärligen kunna återgifvas med.
"Hehu-a hehu", tycktes närma sig, samlade vi en liten trupp på
högsta punkten i lägret, afvaktande hvad komma månde, och
sågo snart en talrik skam infödingar, väpnade med spjut, bågar,
pilar och sköldar, visa sig på omkring hundra yards’ afstånd å
en annan liten höjd utanför lägret. Vi anade då att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
