Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den följande morgonen syntes allt omkring oss liksom
pånyttfödt. Den ljusblå himlen var kristallklar, stränderna lyste
saftigt gröna, sjön glittrade som poleradt stål och luften tycktes
skänka oss nya krafter. Genomträngda af nytt lif, trädde vi ut
ur vår vilda löfsal af bambu och mangroveträd för att njuta af
en kärleksrik himmels öfverflödande håfvor, och folket lättade
sina tacksamma hjertan genom att högt och melodiskt sjunga
en af sina mest lifvande båtsånger.
Medan vi i denna glada sinnesstämning rodde tvärs öfver
Ugamba-viken, varseblefvo vi i nordost en hög bergstopp, som
jag skulle tro vara fullt 3,000 fot öfver sjön. Af infödingarna
på Usamu-ön hörde vi att Marsawa skulle vara namnet på detta,
det mest i ögonen fallande partiet i det omgifvande landskapet.
Sedan vi på en liten ö mellan Usamu och Namungi tagit
meridianhöjden, satte vi kurs på den senare ön. Konsten att behaga.
har aldrig öfvats med sådan framgång som på Namungi. Ehuru
det var oss ganska svårt att vinna gehör, ansträngde vi dock
vår talang till det yttersta med alla dess nöjsamma variationer,
tills vår ihärdighet ändtligen belönades. En ung fiskare
skickades ut från stranden för att höra efter hvad vi ville, men den
olycksfågeln endast gapade på oss. Vi kastade en bundt
glasperlor öfver i hans båt, och se! — han förstod hvad det
betydde. Han ropade åt sina på stranden stående kamrater, hvilka
brunno af nyfikenhet att på nära håll få bese den underliga
båten med dess underliga besättning, hvaribland de sågo en
man som icke liknade någon annan man de någonsin hade sett,
hört talas eller drömt om.
Ett tjog kanoter, fulla med fredliga, fromsinta varelser,
kommo roende till oss, och alle sammans tiggde de om
glasperlor. Då vi sågo att de kunde lockas till ett samtal, läto vi
dem förstå, att om de gåfve oss lifsmedel, kunde de i utbyte
erhålla glasperlor i öfverflöd. Högeligen förtjusta, rusade de nu
i kapp till banan- och pisanglundarna. Vi voro så nära, att
vi kunde höra de tunga klasarna falla till marken för
infödingarnes machetes, och inom kort räcktes oss så många klasar,
att vår båt lätt kunnat sjunka, om vi hade köpt allt. Sedan
vi inlastat tillräckligt förråd af bananer, höns och ägg och sött
maramba (bananvin) för tre dagar samt utletat namnen på
åtskilliga öar, uddar och mera framstående berg, ville vi fortsätta
vår färd. Men infödingarna, på hvilka vår frikostighet gjort
ett starkt intryck, ville ej tillåta oss resa innan vi firat vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
