Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekantskap genom några dugtiga klunkar af deras välsmakande
vin. Wangwanaerna skulle varit förtjusta, om de fått tillbringa
många dagar i slikt kalasande, men Victoria-sjön hade en lång
kust, vi kunde ej alltid räkna på gynsamma vindar och hade
en mängd vänner i Usukuma, hvilka kunde blifva oroliga, om
vi voro borta för länge. Vi hissade derför segel och följdes
ett godt stycke till vägs af omkring tretio kanoter, bemannade
med glada, menlösa varelser, öfversvallande af lefnadslust och
uppsluppen glädtighet.
Detta var i sanning någonting värdt att skåda. Vår för
upptäcktsfärd rustade båt, med sitt segel hissadt och bogserande
omkring tretio kanoter, hvilkas roddare alle sammans voro
rusiga och med den mest förekommande beredvillighet bjödo vår
besättning hålla till godo med deras vin tills de alla befunno
sig i den gladaste sinnesstämning — detta vore väl värdt en
omständlig skildring, men utrymmet nödgar mig vara kort. Sedan
våra godlynta vänner gjort oss sällskap några mil, blefvo vi
ändtligen af med dem, och styrande tvärs öfver sundet till den
midt emot belägna ön Neygano, ströko vi utefter dess med skog
rikligen bevuxna stränder. Då vi urskilde en djup vik längre
bort i vester, seglade vi dit och kastade ankar nära östligaste
udden af Uvuma, ungefär 150 yards från byn Mombiti.
Hade vi känt bättre till wavumaernas karaktär, skulle vi
antagligen haft föga lust att besöka deras kuster; men då vi
icke hade någon aning om deras vildsinthet och voro ifriga att
fullgöra vårt värf, vidhöllo vi vår föresats att komma i
beröring med denna stam. Imellertid voro vi nog försigtiga
att icke blindt kasta oss i fara genom att taga för gifvet att de
flesta vildar vore ett menlöst och vänligt slägte, som aldrig
kunde falla på tanken att förnärma eller göra främlingar något
ondt — och denna försigtighet räddade sannolikt våra lif.
Sedan vi samtalat en stund på afstånd, närmade sig
wavumaerna, så att vi fingo köpa bränsle till att laga vår mat,
hvarför vi betalte dem frikostigt. Vi hoppades kunna få dem
att äfven sälja lifsmedel åt oss — icke egentligen derför att
vi voro i behof af sådana, utan derför att vi sålunda finge en
anledning att fortsätta bekantskapen och komme i tillfälle att
närmare studera deras skaplynne och seder samt få veta hvad
de kringliggande byarna och orterna hette. Vi fingo många
besökande, hvilkas manliga, välvuxna gestalter fängslade vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
