Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksamhet, men ingenting kunde förmå dem att låta oss
köpa några lifsmedel.
Vi brydde oss derför icke om att besvära dem vidare
men skärskådade dem deremot med lika stort intresse som de
oss. Synbarligen voro de, att döma af den trygga belåtenhet
hvarmed de betraktade oss, i hög grad sjelfförnöjda varelser.
Deras kanoter vitnade fördelaktigt om hvad de i den vägen
kunde åstadkomma, och afbildningar med åtföljande beskrifning
deröfver skola lemnas i det följande.
Kusten fortlöpte i djerfva, oregelbundna konturer och var
öfverallt klädd med den yppigaste växtlighet samt en mängd
resliga träd, mellan hvilka syntes bananlundar, som genom sin
ljusgröna färg stucko bjert af mot skogens mörkare löfverk.
Den följande natten var stormig. I solnedgången sjönk
temperaturen till 70° Fahr. (21,n° Cels.), och vinden var
mättad med ett kallt duggregn. Som vårt läge var allt för litet
skyddadt, flyttade vi vår ankarplats till mynningen af
Munulufloden, och detta i sista laget, ty vinden växte till kultje, och
kultjen, som föregicks af en kortlifvad by, medförde en
hagelskur. Då vi måste tillbringa natten här, betäckte vi båten med
ett segel, under hvilket besättningen sof, medan den ofta aflösta
vakten nödgades hålla skarp utkik. Hela den långa, mörka
natten var blåsten fortfarande lika stark; båten stampade och
knakade, regnet föll i strömmar och störtsjöarna öfversköljde
oss ofta, så att vi ej fingo någon ostörd ro.
På morgonen hade vinden bedarrat, och de tunga, tröga
vågorna slumrade. Sedan vi lagat vår frukost och med en
portion varm buljong på Liebigs köttextrakt värmt våra frusna
lifsandar, fortsatte vi färden utefter Uvumas södra kust omkring
kl. 8 f. m.
Då vi lemnade Mombiti-viken, voro vi tvungna att passera
en med högt gräs bevuxen landtudde, dit vi sågo en stor skara
infödingar rusa åstad för att intaga fördelaktiga ställningar.
Under det vi långsamt närmade oss udden, gingo några bland
vildarna ut på klipporna och vinkade åt oss att komma
närmare. Då vi villforo deras önskan så till vida, att vi närmade
oss några fot, ropade de någonting åt oss, och strax haglade
en skur af stenar omkring oss. I det samma vi åter grepo
till årorna, rusade en skara fram ur sina gömställen med slungor,
hvarmed de kastade sten på oss, och träffade båten och
rorgängaren, som satt strax bredvid mig. För att förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
