Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare skada afsköt jag blixtsnabbt min revolver mot
infödingarna, dervid en af dem stupade, hvarpå de andra afstodo från
att fortsätta fiendtligheterna och retirerade in bland det höga
gräset, och sålunda fingo vi i fred fortsätta vår färd.
Sedan vi ånyo närmat oss stranden, fullföljde vi vår
undersökning af de talrika bugterna och vikarna. Ön reste sig
med branta, gräsbevuxna, trädlösa sluttningar till en höjd af
omkring 300 fot öfver sjön. Boskapshjordar funnos i mängd,
och flockar af getter betade på höjdernas gröna sluttningar.
Byarna voro talrika men oinhägnade och bestodo blott af några
få hvälfda hyddor, hvaraf vi drogo den slutsatsen att
wavumaerna äro ett stridbart folk, som utan svårighet kan försvara sig.
Sjön låg nu lugn som en dam, inga moln syntes någonstädes
vid synranden och från den stålblå himlen brände solen med
äkta tropisk glöd. Men luften var ej klar; en lätt, i hettan
dallrande dimma uppsteg ur sjön, hvarför öar på knappt fem
mils afstånd togo sig dunkelt, och otydligt ut.
Sedan vi kommit in i sundet mellan den bruna, gräslupna
Bugeyeya-ön och Uvuma, höllo vi oss midt i det samma för att
kunna bestämma läget efter kompassen. Ur en liten vik midt
emot oss på Uvumas strand sköt nu en riktig flotta af kanoter,
hela tretton stycken, ut i sjön. Infödingarna i de främsta
kanoterna höllo upp för våra ögon en handfull batater. Vi
upphörde nu att ro men refvade dock icke seglet, hvilket med
den lätta vind som då blåste dref oss åt vester med en fart af
omkring en half knop i timmen.
Wavumaernas kanoter fingo lägga sig långsides med oss,
och vi sågo då att infödingarna voro fullt väpnade med spjut
och sköldar. Vi erbjödo dem flere slags glasperlor för de
batater de medfödde, men de tillbakavisade allt med en åtbörd
af förakt, och hela deras beteende öfvertygade oss snart om att
de bemannat sina kanoter för helt andra ändamål än byteshandel.
Dessutom hade de ej mer än tjugu batater, och dessa befunno
sig, eget nog, i den främsta kanoten. Det föreföll oss sällsamt
att de som voro i den främsta kanoten uppförde sig mycket
hofsamt, ehuru de sade sig obenägna att sälja; men då deras
kamrater kommit fram och lagt sina kanoter framför vår båt,
så att vi icke kunde komma vidare, läto de masken falla.
Wavumaerna, som nu kände sig modiga genom öfvermakten, blefvo
först högljudda, derpå oförskämda och slutligen allt för
närgångna. De bemäktigade sig det ena efter det andra med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
