Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakslug behändighet, som tog i anspråk hela vår
uppmärksamhet för att gissa deras afsigter, och medan vi i fören hade
fullt upp att göra med det oförsynta packet framför oss,
företogs bakom oss vid aktern en lyckad kupp, hvarom vi ej hade
någon aning. Vägvisaren Saramba fick emellertid ögonen på
tjufven, och då jag på hans uppmaning såg mig om, ertappades
den gynnaren på bar gerning. Jag kände mig nu öfvertygad
om att wavumaerna kommit så manstarka endast i afsigt att
bemäktiga sig hvad de trodde skulle blifva ett lätt byte, och
att deras manövrer icke afsågo något annat än att förvirra oss
och afleda vår uppmärksamhet. Jag vinkade derför åt dem med
handen att de skulle aflägsna sig och gaf samtidigt mitt folk
order att klargöra årorna. Härigenom tvungos de att visa hvad
deras egentliga afsigt var, och detta gjorde de genom att oförsynt
lägga hand på årorna och hindra mina män att ro. Antingen
voro vi fria, eller voro vi det icke. I fall vi ännu voro fria
män, i stånd att välja vår frihet, måste vi ega rätt att utan
hinder fortsätta vår färd på sjön. Voro vi åter icke fria män,
borde vi först afväpnas. Jag fattade mitt gevär och tecknade
ännu en gång åt wavumaerna att aflägsna sig. Med ett högt,
föraktfullt rop grepo de sina sköldar och spjut och beredde sig
att slunga de senare. Nu var skyndsamhet af nöden, om vi
ville rädda oss, och jag aflossade derför ett skott i luften öfver
deras hufvuden, och då de veko undan, tillsade jag mitt folk
att ro af alla krafter. Wavumaerna bildade nu haie å ömse
sidor om oss, på omkring tretio yards’ afstånd, och slungade
sina spjut, hvilka besättningen undvek genom att kasta sig ned
i båten. Infödingarna i kanoterna akter om oss klappade
triumferande i händerna och visade mig ett stort knippe
mutandaperlor, som stulits ur båtens akter. Jag fattade mitt
repetergevär och sköt på allvar till höger och venster. Vilden med
perlorna vände benen i vädret, och den djerfvaste bland de
närmaste angriparna gjordes oförmögen till strid. En kula från
det stora geväret, hvilket jag nu efter vattenlinien riktade mot
ett par bland kanoterna, genomborrade dem från bord till bord,
hvilket tvang deras manskap att tänka på sina sjunkande
farkoster. Nu kunde vi obehindradt fortsätta vår färd in i
Napoleon-sundet och undersöka Ripon-fallen[1]. Vi slogo läger å
en obebodd udde af Usoga, i närheten af fallen; och den 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
