Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu en dag stannade vi för att njuta af Buka-höfdingens
rikliga välfägnad. Min beundran för landet och folket tilltog
allt jemt, ty hvarje timme visade man oss någon ny smickrande
artighet. Landet stämde väl öfver ens med folket, och Afrika
torde svårligen kunna uppvisa många intressantare naturscenerier
än det landskap som kärleksfullt famnar Buka-viken. Från den
med bugande vass kantade stranden upp till bergens högsta
toppar var allting grönska — i olika skiftningar. Det ljusgröna,
prydliga matete-trädets bladskrud bildade en vacker kontrast mot
den mörkare grönskan hos de olika slagen af fikonträd; den gratiösa
bananens sidenglänsande bladkrona öfverskyggades af luftiga massor
af tamarindens bleka löfverk, medan rundt omkring och deremellan
de af kreatur öfversållade betesmarkerna sträckte upp mot
höjderna sin smaragdgröna matta. I fria, dristiga och dock vackra
linier slöto bergen sin ram kring taflan, än svällande upp i
fylliga, rundade konturer, än krökande sig för att i sin famn sluta
en praktfull bananlund, än djerft utskjutande i tvära, stupande
berguddar, än åter vikande tillbaka i en följd af ståtliga platåer,
hvilka öfvergå till regioner som ännu ingen hvit mans fot
trampat, Nedanför en by gick en låg, med kisel beströdd strand
likt ett slingrande ljusgrått band mellan sjöns mörkare grå yta
och en bananlunds saftiga grönska. Jag drömde mig plötsligt
hafva blifvit arfvinge till ett rike, som jag ärft med gudomlig
och mensklig rätt; åtminstone erfor jag någonting af den bröstet
vidgande känsla som arftagare till stora, skuldfria gods torde
röna och tillskref denna ovanliga förnimmelse ett anfall af
ypperlig matsmältning samt en fri, otyngd lefvers jemna verksamhet.
Belåtna och lätta om hjertat, omhuldade af menniskor och
natur, färdades vi den 2 April vidare utefter den vackra kust
som skiljer Buka-viken från Kadzi-viken och gjorde vid
middagstiden halt i byn Kirudo, der vi rönte samma gästfria
mottagande som föregående dagen. Vi kortade med flit af våra
dagsresor, så att kabakan måtte i tid få underrättelse om vår
ankomst.
Just då vi ämnade bryta upp nästa morgon, varseblefvo
vi sex vackra, fullt bemannade kanoter, hvilka svängde om
en udde. I förstone trodde vi att det var en ny
kapareflottilj utsänd att hindra vår resa, men när jag betraktade dem
genom min kikare, såg jag att flere infödingar, hvilka sutto midt
i farkosterna, voro hvitklädda likasom våra wangwanaer, och
våra vägvisare från Uganda, bland hvilka befann sig vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
