Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den hänförelse med hvilken jag egnade mig åt mitt
undervisningsverk meddelade sig snart äfven åt Mtesa och några
af hans förnämsta höfdingar. De fördjupade sig med ett
sådant intresse i de berättelser jag förtäljde dem, att nästan all
annan sysselsättning blef åsidosatt. Den politiska rådplägnings-
och domsalen hade numera blifvit ett ställe der endast moraliska
och religiösa saker afhandlades.
Innan vi skildes åt samma afton underrättade mig
Mtesa att jag följande dag skulle få träffa en hvit man i hans palats.
"En hvit man eller turk?"
"En hvit man, som du sjelf," svarade Mtesa.
"Nej, det är omöjligt!"
"Jo, du skall få se. Han kommer från Masr (Kairo), från
Gordoom (Gordon) pascha."
"Nå väl, jag skall bli glad att få se honom, och om han
verkligen är en hvit man, kommer jag troligen att stanna hos
er fyra eller fem dagar längre," sade jag till Mtesa, i det jag
fattade hans hand och bjöd honom godnatt.
"Den hvite mannen" som man sagt skulle komma följande
dag anlände också vid middagstiden med stor ståt och under
trumpetstötar, hvilka hördes öfver hela hufvudstaden. Mtesa
afskickade i hast en page för att inbjuda mig till hans burzah.
Jag skyndade upp dit genom en enskild ingång. Mtesa och alla
hans höfdingar, vakt, pager, skarprättare, gäster, trumslagare och
pipare voro redan der, en grande tenue.
Mtesa hade riktig feber, hvilket jag kunde märka af
ringarna under hans ögon, hvilka senare voro glödande.
Höfdingarna delade sin herres oro.
"Hvad skola vi göra," sade han, "för att välkomna honom?"
"Åh, ställ upp era trupper i en linie från ingången till
burzah och vidare nedåt porten till yttre gården. Låt dem
skyldra gevär och låt trummor och pipor, då han kommer inom
porten, helsa honom ett högljudt välkommen."
"Bra!" sade Mtesa. "Skynda, Tori, Chambarango och
Sekebobo! Ställ upp dem på två led, alldeles som Stamlee säger.
Åh, det skall bli präktigt! Skola vi lossa några skott, Stamlee?"
"Nej, inte förr än ni skakat hand med honom, och som
han är officer, låt vakterna skjuta, så är man säker om att
ingen blir skadad."
Mtesas tvehågsenhet vid detta tillfälle ingaf mig den
tanken att en något liknande scen måtte hafva föregått min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
