Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörka gestalter, ty jag är nu en del af naturen och alltså för
närvarande lika osårbar som hon sjelf. De veta lika litet att
menskliga ögon nu blicka ned på dem från spetsen af deras af
sjön omfamnade ö som att den Högstes öga hvilar på den. Huru
länge, tänker jag för mig sjelf, skola dessa lands befolkningar
förblifva så okunniga om Honom som skapat den praktfulla,
solbelysta verld hvilken de för hvarje dag skåda från sitt
högland? Huru länge skall deras otämda vildhet vara ett hinder
för evangelium, och huru länge skola de förblifva främmande
för Frälsaren!
Hvilket land de ega! Och hvilken sjö sedan! Om
ångfartyg plöjde denna sjö, huru skulle de ej då komma Ururi att
skaka hand med Usongora och Uganda med Usukuma, göra de
vilda wavumaerna till vänner med wazinzaerna och förena
wakerewéerna med waganaerna. En betydande handelshamn
skulle då uppstå vid Shimeeyu, hvarifrån kaffe från Usongora,
elfenben, får och getter från Ugeyeya, Usoga, Uvuma och Uganda,
boskap från Uwya, Karagwé, Usagara, Ihangiro och Usukuma,
myrra, maniok, pelsverk och hudar från Uganda och Uddu, ris
från Ukerewé och spanmål från Uzinza skulle utbytas mot
produkterna nedifrån kusten; hela landet skulle lägga bort sin
vildhet, infödingamas drift och energi eggas, slafhandelns
förbannelse upphöra och alla land rundt omkring genomträngas af
ädlare känslor och högre mensklighet. Men nu är hvarje hand
lyft, den enes mot den andres — mord bor i deras hjertan;
vildheten flammar upp vid åsynen af en vägfarande; sjöröfveri
är ett berättigadt yrke bland wavumaerna; folken i Ugeyeya och
Wasoga gå alldeles nakna; Mtesa spetsar, bränner och stympar
sina offer; wirigedierna ligga utefter sina stränder i försåt för
främlingen, på hvilken öarnas inbyggare öfva konsten att sköta
slungan; wakaraerna förgifta än en gång sina dödande pilar vid
åsynen af en kanot; och hvarje stam, lågande af hämndbegär
och hat, håller sig på afstånd från de andra.
O, när skall den dag randas, då någon förening af
filantropiska kapitalister vill åtaga sig att rädda dessa bördiga
landsträckor och sätta evangelii förkunnare i tillfälle att komma och
qväfva det mordiska hat som menniska hyser mot menniska i
de vackra landen omkring Victoria-sjön!
Jag nedsteg från Musira-öns högsta punkt på en annan
väg, dervid jag fick tillfälle att iakttaga karakteren hos den
klippiga ön med dess tvärstupande, af remnor och klyftor fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
