Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resan. Som jag trodde att han blott glömt något, följde jag
hans råd.
Vi uppnådde ej Alice-ön förr än omkring kl. 9 på
aftonen, enär vi blifvit uppehållna af svår motvind ända sedan kl.
4 e. m. Då det var kolmörkt, hittade vi fram till lägerplatsen
endast genom att styra kurs mot ett fladdrande ljussken, som
vi sågo vid stranden. Skenet kom från en eld, upptänd af två
män och en gosse, hvilka voro ute och torkade fisk i en grotta
hvars mynning vette åt sjön. Ehuru fiskarena i förstone blefvo
ytterst förskräckta, voro de imellertid kloka nog att förhålla sig
passivt, och för att lugna deras farhågor visade jag dem den
yttersta artighet och vänlighet. Som det var sent, beredde jag
mig att tillbringa natten under aktersätet i båten, men just som jag
skulle lägga mig fick jag höra infödingarna gräla. Jag gissade
genast att besättningen måtte tagit sig före att bemäktiga sig
fiskarenas fångst, hvarför jag sprang ut — och kom just lagom
för att skydda de stackars negrerna för en betydlig förlust.
Murabo hade redan lagt embargo på öfver ett halft dussin stora
fiskar, då jag kom gående barfota bakom honom och tillkännagaf
min ankomst med ett rapp, som kom honom att ragla åt sidan.
Fortare än alla uttryck af välvilja eller vänskaplighet öfvertygade
detta fiskarena att de från min sida hade intet att frukta, och
wangwanaerna insågo att jag ej skulle tillåta att någon orätt
skedde. Fiskarena fingo dessutom en handfull perlor såsom
ersättning för den tilltänkta plundringen, och för att
wangwanaerna ej vidare skulle råka i frestelse erhöllo de dubbla rationer.
Då jag vaknade nästa morgon, fann jag att vi hade
lägrat oss under en omkring 50 fot hög basaltklippa, vid hvars
fot fiskarenas grotta låg; den sträckte sig omkring 15 fot djupt
i berget. Ön var högländt och belägen omkring 400 fot öfver
hafsytan. Den höll nära fyra mil i längd, och dess största bredd
uppgick till halfannan mil. Invånarna utgjordes af omkring
fyratio familjer af Ukerewé-stammen och uppgåfvo konung
Lukongeh såsom sin herskare.
Alice-öns topp är betäckt med ymnigt groft gräs, och
remlorna och klyftorna äro öfverfylda af yppig vegetation, träd,
örter, ormbunkar och ananasträd. Invånarna blefvo goda
vänner med oss, men de begärde så öfverdrifna pris för allt hvad
de hade att sälja, att vi funno det omöjligt köpa annat af dem
än några majsax. Från högsta punkten af ön tog jag genom
min fältkikare en öfversigt af omgifningarna men kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
