Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting upptäcka i öster eller sydost, I sydvest sågo vi deremot
Bumbireh-ögruppen, dit vi voro tvungna att begifva oss för att
köpa lifsmedel med den oangenäma öfvertygelsen att vi förspilt
en hel dag på Alice-ön, hvaremot, om vi genast styrt kurs åt söder,
vi uppnått Bumbireh-ögruppen inom några timmar.
Som vi ej begåfvo oss från Alice-ön förr än på e. m., vid
hvilken tid vi väntat få se Magassa ankomma, och äfven på
grund af nödvändigheten att trots det höga priset köpa något
att äta till förekommande af hungersnöd, uppnådde vi ej
Barkers ö, den östligaste i Bumbireh-ögruppen, förr än vid nattens
inbrott. Denna natt tillbragtes högst otrefligt i en liten, af
ogenomtränglig snårskog omgifven vik. Ett hällande regn föll
hela natten igenom och tvang oss att sitta uppe, skälfvande af
köld och utan qvällsvard, ty för att sätta kronan på våra
missöden hade vi ingenting att äta. Några mera ömkliga varelser
är det svårt att tänka sig än de menniskor som befunno sig i båten
under dessa mörkrets timmar. Hela min besättning hade trängt
i hop sig så tätt som möjligt, rygg mot rygg eiler sida vid sida.
Sjelf satt jag ensam under tälttaket i aktern, blott med möda
urskiljande deras gestalter eller utan afsigt fantiserande öfver
buskarnas oregelbundenheter, under det då och då en blixt
snabbt öfverfor det dunkla himlahvalfvet och visade
Bumbireh-ögruppens stora svarta massa — allt under det regnet öste ned
med samma oförminskade häftighet. Jag betviflar att äfven de
gladaste stunder som jag kan få upplefva i framtiden skola
kunna utplåna ur mitt minne denna dystra natt med dess
vedervärdigheter.
Såsom vanligtvis är fallet, följdes denna ledsamma natt af
en vacker klar morgon. Hvarje fläck af naturen, som vi kunde
skönja, tycktes väckt till nytt lif, uppfriskad och leende, härifrån
dock undantagen den lilla verld som inneslöts i båten. Vi
längtade att förnya vår bekantskap med menskligheten, ty i annat
fall skulle vi otvifvelaktigt omkomma. Följaktligen styrde vi
kurs på Bumbireh-ön, hvilken ligger omkring två mil från
Barkers ö. Vi seglade längs kusten och sökte derunder upptäcka
en vik eller hamn, så att vi skulle få tillfälle att mot perlor
tillbyta oss födoämnen.
Bumbireh-öns största längd uppgår till omkring elfva och
dess största bredd till två mil. Den synes vara högländt
med en upptill temligen jemn rad af kallar bevuxna med
kort gräs. Dess sluttningar äro i allmänhet branta, men likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
