Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gräsbevuxna eller odlade. Den innefattar antagligen femtio små
byar med i medeltal omkring tjugu hyddor i hvarje by, och om
vi beräkna fyra invånare på hvarje hydda, skulle befolkningen
utgöra omkring 4,000 personer af alla åldrar.
Boskapshjordar betade på toppen och sluttningarna; på en
temligen vidsträckt areal sågs här och der en brunaktig, för
sådd beredd åkerjord, medan vidsträckta bananskogar utvisade
hvarest de flesta byarna voro belägne.
Då vi hade seglat ett litet stycke längs med kusten,
varseblefvo vi några gestalter, hvilka stucko af mot de jemna och
släta konturerna af den gräsbevuxna toppen, och strax derpå
hörde vi det välkända melodiösa krigsrop som användes af de
flesta centralafrikanska stammarna, "Hehu-a hehu-u-u-u!" gällt,
långdraget och genljudande.
Gestalterna blefvo allt flere, och nya röster instämde i den
utmanande och oroande kören. Hungriga stackare som vi voro,
omgifna af svårigheter af alla slag, just nu begynnande åter
känna en smula värme efter den förflutna nattens fuktiga kyla,
med hungern ännu gnagande våra inelfvor och af många mil
skilda från våra vänner i Usukuma, utan en enda bit ätbart
i vår båt, voro vi tvungna att riskera något, dervid erinrande
oss "att inga omständigheter kunna blifva så förtviflade, att ej
Försynen förmår bringa hjelp".
Klockan 9 på morgonen upptäckte vi en vik nära sydöstra
ändan af den långa ön och styrde långsamt dit in. Ögonblickligen
rusade infödingania ned till stranden, upphäfvande sitt krigsrop
och utstötande vilda hotelser. När vi voro omkring 50 yards
från land, befalde jag mina män upphöra med rodden, men
Safeni och Baraka blefvo i en hast vältaliga och yttrade sig
sålunda:
"Så här göra alltid vildarna, herre. De skrika högt och
utösa hotelser och se bistra ut, men ni skall få se att allt detta
oväsen upphör så snart de höra oss tala. Dessutom — huru
skola vi väl, om vi lemna äfven detta ställe utan att få proviant,
skaffa oss någon sådan?"
Detta sista argument var oemotsägligt, och ehuru jag ej
gifvit mina män order att fatta årorna, framdrefvo fyra af dem
båten långsamt, derunder Safeni och Baraka gjorde sig i ordning
att hålla tal till infödingarna, hvilka nu, då de kommit ända
ned till vattenbrynet, voro inom hörhåll. Jag såg somliga taga
upp stora stenar, under det andra spände sina bågar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
