Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Safeni återvände med strålande uppsyn.
"Allt väl, herre ; ingen fara. De säga blott att vi måste
stanna här till i morgon."
"Vilja de sälja lifsmedel åt oss?"
"Ah ja, så snart de hållit sin shauri."
Under det Safeni talade, rusade sex infödingar fram och
bemäktigade sig våra åror.
Ehuru Safeni hittills varit politisk, bragtes han nu ur lynne
och sökte hindra dem från att utföra sin föresats. De höjde
sina klubbor för att slå honom.
"Låt dem gå, Safeni", ropade jag.
Ett högt jubelrop helsade eröfringen af årorna. Jag blef
nu öfvertygad om att denna lilla bedrift snart skulle efterföljas
af flere, ty menniskan är den samma öfverallt i verlden. Gif
djefvulen bara ett finger, och han skall hafva hela handen; gif
drinkaren en sup, och han skall hafva hela flaskan; underkastar
man sig en gång, får man vara beredd att underkasta sig flere
gången
Shaurin fortgick. En annan budbärare kom med
begäran om fem tygstycken och fem fundoer perlhalsband. Han fick
hvad han ville. Men som det nu var nära middag och
vildarna voro öfvertygade om att vi ej kunde undkomma, drogo
de sig tillbaka till närmaste by för att stärka sig med mat
och dryck.
Sedan krigarna aflägsnat sig, kommo några qvinnor för att
beskåda oss. Vi talade vänligt till dem, och till gengäld gåfvo
de oss den lugnande försäkran, att vi skulle blifva dödade;
men de sade, att om vi kunde förmå Shekka att ingå
"blodsbrödraskap" eller att äta honing med en af oss, skulle vi vara
räddade. Misslyckades vi deremot, fans intet annat val än flykt
eller död. Vi tackade dem men ville se tiden an.
Omkring kl. 3 e. m. hördes ett starkt trummande. Man
hade sagt Safeni, att om infödingarna samlades å nyo, måste
han med gåfvor söka förmå Shekka att ingå "blodsbrödraskap"
med oss.
En lång rad af infödingar i full krigsdrägt syntes på den
höjd hvarest bananskogen och byn Kajurri lågo. Deras
ansigten voro svart- och hvitmålade. Nästan alle sammans buro de
för Usongora-folket egendomliga sköldarna. Af deras rörelser
kunde till och med den minst skarpsynte förstå att de ärnade
skrida till anfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
