Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven Safeni och Baraka häpnade och deras första ord voro:
"Var beredd, herre. Det här ser illa ut."
"Bry er inte om mig," svarade jag, "jag har varit beredd
på det värsta i tre hela timmar. Ären I i ordning, era gevär
och revolvrar laddade och era öron öppna nu?"
"Ja", var allas beslutsamma svar.
"Varen ej förskräckta utan fullkomligt lugna. Nu, då de
äro samlade, vilja vi följa qvinnornas råd. Gå frimodigt och
leende till Shekka, Safeni, der uppe på höjden, erbjud honom
dessa tre fundoer perlor och fråga honom, om han vill blanda
sitt blod med ditt.
Safeni skyndade beredvilligt å stad att uträtta sitt
uppdrag, alldenstund det ej var förenadt med någon kroppslig fara
för honom, ty vi befunno oss på blott 150 yards afstånd från
vildarna och dessa voro ännu ej fullt rustade till strid.
Ungefär tio minuter samtalade han med dem, hvarunder trummorna
fortfarande ljödo och nya hopar i krigsrustning ökade Shekkas
skara. Somliga af dem roade sig att med spjuten visa oss sitt
sätt att fäkta; andra svängde sina klubbor likt druckna
irländare på Donnybrook-marknaden. Deras åtbörder voro vilda,
deras röster högljudda och häftiga och de uppeldade hvarandra
till feberaktig stridslust.
Safeni återvände. Shekka hade afslagit hans anhållan om
fred. Infödingamas antal hade nu vuxit till öfver 300.
I det samma rusade femtio djerfva krigare under vildt skri
ned från höjden. Utan tvekan kommo de ända fram till sidan af
båten och bemäktigade sig vår Kiganda-trumma, under det de
framhväste några ord till oss. Tillgreppet var en lätt sak, vi
gjorde ej ens motstånd; sättet hvarpå det skedde beröfvade oss
imellertid all förhoppning om fred, för den händelse vi ännu
trott derpå. Högljudt bifall helsade denna bedrift.
Två män kommo derpå ned och begynte drifva bort några
kor, som gingo på bete mellan oss och vildarna uppe på höjden.
Safeni frågade en af dem hvarför de gjorde så.
"Emedan vi skola öppna striden strax, och om I ären män,
kunnen I börja göra er i ordning dertill", svarade han hånfullt.
"Tack, min morske vän", sade jag för mig sjelf. "Dessa
ord äro de sannaste vi hittills hört i dag."
De två infödingarna återvände nu till höjden.
"Se här, Safeni", sade jag, "tag dessa två vackra röda
tygstycken och gå långsamt efter dem ett litet stycke men vänd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
