Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Säg Shekka och hans fader Antari att den hvite
höfdingen kommer att stanna här många dagar och att han gerna
skulle vilja blifva vän med honom. Då han är färdig att
afresa, skall han tillkännagifva det. Om konungen af Iroba är
den hvite mannens vän, så bed honom sända hit lifsmedel till
försäljning."
Sedan vildarna lofvat uträtta allt hvad vi begärt och att
ditföra lifsmedel följande dagen, rodde de båda kanoterna bort,
under det två eller tre af besättningen skrattade öfvermodigt.
Den 23 nalkades oss på ett djerft och utmanande sätt
omkring klockan 10 på morgonen en annan kanot från Iroba,
hvilken innehöll femton man. Vi frågade besättningen, om den
medförde någon föda som var till salu.
De svarade "nej", men tillade att vi nog så småningom
skulle erhålla lifsmedel. Sedan de tagit en öfversigt af lägret,
återvände de och gåfvo derunder uttryck åt sitt förakt på ett
sätt som begagnas öfverallt på kusten af Uvuma, Uganda
Uzongora och Ukerewé. Det består deri att man med årorna
kastar upp vatten i luften bakom sig. Detta förstås lika bra som
då en engelsk pojke räcker lång näsa.
Lukanjah smålog, då han såg detta, och när jag bad
honom säga mig sin tanke om saken, svarade han i menande ton:
"De der menniskorna ha någonting i sinnet."
Den 24 afsände jag på morgonen, långt före dagningen, så
att Iroba- eller Bumbireh-folket ingenting skulle märka, sexton
af de största kanoterna under Manwa Sera, hvilka skulle
återvända till "Refuge"-ön och afhemta återstoden af expeditionen.
Efter många uppmaningar att vara försigtiga och ej begå några
dårskaper såg jag dem försvinna ur min åsyn.
Vårt läger var nu fullkomligt i ordning och såg så rent
och fint ut som två dagars arbete kunnat göra det.
Vakthyddor voro äfven uppförda på de högsta delarna af ön, och fem
man under en ledare ditkommenderades. Den garnison som
qvarblifvit hos mig på ön utgjordes af fyratiofem man och de
fyra vägvisare jag erhållit af mina vänner Lukongeh och Kijaju.
Samma dag anlände äfven kanoter från Iroba, och under
det dessa lågo stilla, visade vi deras besättningar perlor och
tygstycken, koppararmband och skinande messingstråd. Våra
vänskapsförsäkringar och vårt erbjudande af gåfvor besvarade
de med att kasta upp vatten med årorna och håna oss.
Då infödingarna på Iroba kommo igen den 25, antog jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
