Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter noggrant öfvervägande, en strängare ton för att försöka,
om detta skulle hafva bättre verkan än vänlighet, som de
troligen endast skulle möta med förakt och hån. Jag sade dem
att konungen af Iroba måste bevisa sin vänskapliga
sinnesstämning genom att följande dag vid middagstiden skicka och låta
oss köpa lifsmedel, och att, som jag kände till att han stod i
förbindelse med sin granne konungen af Bumbireh, väntade jag
antingen att de skulle återsända årorna eller till mig lemna två.
eller tre män såsom gisslan, emedan jag visste att fastlandet var
fiendtligt. Jag tillade vidare, att som jag var tvungen att
fortsätta resan till Uganda, måste jag, innan jag äfventyrade
qvinnornas och barnens lif i ruttna och öfverfulla kanoter, erhålla
säkerhet att vi finge passera i fred och ej anfölles under vägen.
Infödingarna tycktes blifva litet rädda öfver förändringen i
min ton och lofvade att ofördröjligen sända så mycket lifsmedel,
bestående af bananer, mjölk, honing, kycklingar, ja, till och med
oxar, som den hvite mannen behöfde.
Den 26 på morgonen rapporterade vaktema som stodo på
utkik att de sågo en mängd kanoter skjuta ut från fastlandet
och närma sig den stora Bumbireh-ön. Jag skyndade upp på
kullens topp och urskilde med min kikare aderton kanoter, som
voro tungt lastade med menniskor och hvilka jag med ögat följde
tills de hade farit rundt om Irobas vestligaste udde och
derefter styrde kurs på Bumbireh. Det var tydligt att någonting
allvarsamt förestod, men hvad det var eller hvilken form det skulle
taga kunde jag ej afgöra. Troligt var att de ämnade anfalla
ön nattetid, i synnerhet som de visste att vi för tillfället ej voro
särdeles manstarka. Detta var, som sagdt, mycket sannolikt, ty
öboarna voro, som vi hade erfarit, ingalunda enfaldiga utan
beslutsamma och tappra. Hvad skulle vi imellertid företaga oss
i sådant fall?
Jag väntade till klockan 3 eftermiddagen på konungen af
Iroba. Ingen kom. Jag hade alltså intet ögonblick att förlora.
Jag bemannade min båt och fyra af kanoterna med
tretiofem man, lemnade endast Safeni med fjorton man qvar för att
se efter ön och lägret och for till Iroba för att göra en
rekognoscering. Då vi kommo fram, märkte jag att på stranden
rådde stor uppståndelse. Jag styrde rakt på kusten midt emot
en by och vi landstego. Tjugufem af mina män uppstäldes
såsom skärmytslare längs efter stranden för att gifva
vederbörligt eftertryck åt mina ord. Jag tillsade Lukanjah från Ukerewé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
