- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
218

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vår sida hade vid flere föregående tillfällen visat sig skadliga
Sålunda, då vi tvekade att omedelbart skrida till handling efter
de af wanyaturuerna begångna morden, förestälde de sig att vi
tillbakahöllos af fruktan; den skonsamhet vi visade vid Ngevi-ön
ådrog oss endast ytterligare förtretligheter, och vår mildhet vid
Mombiti i Uvuma föranledde att man anföll oss med
stenkastning. Vårt tålamod i sundet mellan Uvuma och Ugeyeya gjorde
att infödingarna skredo till våldsamheter och sjöröfveri, och vår
långmodighet på Bumbireh kom dem att tänka att de skulle
kunna slagta oss som lam; vår försonlighet förtjente och möttes
äfven endast af förakt från Iroba-infödingarnas sida. Otaliga
gånger efteråt har jag märkt att vilden hyser aktning endast
för makt, styrka, djerfhet och beslutsamdet och att han är helt
och hållet okunnig om de grundsatser som bestämma en kristens
uppförande gent emot hans medmenniskor. Skonsamhet är för
vilden feghet; mildhet och tålamod äro för hans outvecklade och
ej resonnerande förnuft endast bevis på veklighet. De blodtörstiga
wanyaturerna fingo imellertid, då vi ryckte ut från vårt läger,
ehuru för sent, erfara att under vår qvinliga mildhet gömde sig
styrka; de djerfva wakambaerna på Ngevi-ön kommo först till
besinning, då de med förskräckelse hörde ljudet af aflossade
revolvrar, och de dristiga wavumaerna afhöllos från att mörda
endast genom ett omedelbart och energiskt motvärn. De
förrädiska stenkastarna på Mombiti gåfvo endast vika, sedan vi
gifvit eld, och de grymma infödingarna på Bumbireh
respekterade oss först sedan vi lyckats öfvertyga dem om vår
manhaftighet. Irobas listige konung blef ej vår verklige vän förr
än vi gifvit honom en försmak af vår makt, och hans allt mer
tilltagande öfvermod stäfjades endast derigenom att vi visade
stränghet.

Makt utan storsinthet är imellertid blott simpel råhet och
tyranni och har endast en öfvergående verkan. Om jag bara
kunde bevisa konungen af Bumbireh och hans undersåtar att
den förste hvite man de sågo var utomordentligt fredlig ända
tills han blef oroad, och att han, oaktadt sin makt och styrka,
visade storsinthet, äfven sedan han blifvit uppretad, trodde jag att
detta skulle betydligt inverka på deras sinnen. Ehuru Shekkas
fängslande var nödvändigt för att betrygga expeditionens säkra
öfverfart mellan Bumbireh och Ihangiro, var det lika
oundgängligt att han blefve väl behandlad och sedermera frigifven,
förutsatt att ingenting under tiden hände som kunde gifva anledning
till en förändring i det milda behandlingssätt vi visade honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free