Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öron och fatten. Antari är Mtesas slaf; jag är Mtesas vän.
Antaris folk plundrar och försöker mörda Mtesas vän, men han
undkommer och är på väg tillbaka till Mtesa. Vidare göra sig
Antari och hans folk mycket brådt med att rusta till krig mot
Mtesas — Antaris herres — vän. Han skickar många kanoter
och hundratals män till Bumbireh. Han skickar också tre
kanoter för att låta mig veta att han ämnar anfalla mig och
kanske — I veten det bäst sjelfva — äfven för att rädda
Shekka, som jag håller i mitt våld för min egen säkerhet. Säg
Antari att den hvite mannen inte är en qvinna och att han
aldrig vill svälja lögnaktigt tal. Han ämnar begifva sig till Uganda,
antingen Antari vill tillåta honom det eller inte. Om Antari
besluter sig för att slåss, så bed honom komma ihåg huru den
hvite mannen rymde från Bumbireh. Den hvite mannen önskar
fred, men han fruktar inte Antari. Gå nu och frambär hvarje
ord till Antari, och i morgon måste jag vid middagstiden hafva
hans svar, så framt han inte vill att jag skall bortföra Shekka
och hans två höfdingar till Uganda och utlemna dem till Mtesa."
Utan att gifva dem tid till vidare begrundan, tvingade vi
dem, icke med våld men beslutsamt att begifva sig ned till sina
kanoter. När den förnämste af anförarna hunnit lugna sig,
hvilket icke lyckades honom förr än han kände sig säker i sin
kanot, tycktes han ändtligen inse att jag med flit undvikit alla
våldsamheter, och han sade nu:
"Den hvite mannen kan vara lugn. Han har Antaris son
Shekka i sina händer. Antari skall inte anfalla honom. Jag
skall tala med honom sanningsenligt, och då solen står högst i
morgon, Skall jag återkomma med budskap om fred."
"Det är bra. Säg Antari att intet ondt skall hända hans
son, utan att han skall återgifvas åt sitt folk så snart vi
oskadade passerat Bumbireh."
Mycken varsamhet var af nöden vid dessa dagars
underhandlingar, ty ett enda falskt eller vacklande steg hade kunnat
medföra hela expeditionens undergång, och genom alla hederns
lagar var jag förpligtad att efter bästa förmåga beskydda och
försvara deltagarna deri. De hade slutit sig till mig endast
med det vilkor att jag skulle sörja för deras säkerhet, och de
väntade af mig att jag med faderlig omsorg skulle vaka öfver
och skydda deras lif. Sedan jag tagit alla omständigheterna i
öfvervägande ännu en gång, kunde jag också, såsom jag sjelf
tyckte, svårligen hafva användt något bättre medel att undvika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
