Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fann honom fullkomligt oskyldig och alldeles okunnig om hvad
som tilldragit sig i Bumbireh sedan morgonen. Tillfrågad om
der funnos några infödingar från Ihangiro, svarade han att en
af Antaris yngsta söner var der. Vi begåfvo oss till den unge
mannens hydda, togo honom till fånga och förde honom till
båten med en uppmaning till konungen af Iroba att framföra
nyheten till Bumbireh, till höfdingarna för Antaris folk jemte en
förklaring, att om de ämnade sluta fred, måste de skynda sig
och underrätta mig derom före middagen följande dag, då jag
icke längre kunde återhålla wagandaerna eller uppskjuta min
afresa ännu en dag.
Ankomsten af en budbärare från observationsposten på öns
spets med tillkännagifvande att expeditionens kanoter syntes närma
sig söder ifrån fängslade för en stund allas uppmärksamhet, och
snart syntes uppe på höjden en mängd oroliga wangwanaer,
flere af dem hade hustru och barn, äfvensom andra slägtingar
och vänner om bord på den lilla flottilj som under sina små
segel nalkades ön.
I solnedgången hörde man de ankommandes upprepade
glädjerop öfver en lycklig framkomst. och snart landstego de och
blefvo hjertligt mottagna.
Men för att öka dagens dystra och sorgliga tilldragelser
hade Manwa Sera att berätta förlusten af två man, som drunknat
genom en af de ruttna kanoternas kantring, hvilket gaf ny
anledning till sorg. Ridåsnorna voro också i ett beklagansvärdt
skick, ty man hade varit tvungen att i de små kanoterna binda
de stackars djuren, så att dessa blifvit nästan qväfda och
knappast förmådde hålla sig uppe. Resten af styrkan befann sig
väl och någon egendom hade icke gått förlorad eller annan
olycka händt.
På aftonen kallade jag, medan de sörjande wazongoraerna
fördystrade lägret med sin högljudda klagan öfver den döde
höfdingen, Frank och alla wangwanaernas höfdingar till mitt
tält för att rådslå. Jag ville blott höra deras åsigter,
utforska deras känslor utan att derför yppa mina egna. Den
allmänna meningen var att vi måste slå oss igenom. Allt hvad
jag hade att invända deremot tjenade till intet och förmådde
icke rubba den slutsats till hvilken de kommit. Jag afskedade
dem derpå med löfte att meddela dem mitt beslut nästa morgon.
Jag uppdrog åt Frank att låta fördubbla vakten öfver fångarna,
så att icke något ondt skulle tillfogas dem under natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
