- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
228

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framgången af det försåt de lagt för de intet ondt anande
wagandaerna hade gjort dem segerdruckna och anblicken af offren hade
endast ökat deras blodstörst.

Då jag icke kunde finna någon utväg att undvika strid,
beslöt jag möta dem på deras egen ö och med ett enda
afgörande slag bryta deras stolta, vilda mod. Jag måste imellertid
afvakta utgången af mitt sista budskap, för den händelse att
underrättelsen att en af Antaris söner blifvit tillfångatagen
möjligen gjort dem böjda för att antaga anbuden om fred.

Följaktligen öppnades morgonen derpå ett par
ammunitionslådor och tjugu patroner utdelades åt hvarje man som bar reffladt
gevär eller musköt; 230 spjutkastare och femtio musketörer
utvaldes för ett anfall och 18 kanoter gjordes i ordning att föra
dem till Bumbireh.

Jag väntade till eftermiddagen och gjorde under tiden mina
observationer genom en fältkikare i riktning mot Bumbireh utan
att dock kunna upptäcka någon fiende i närheten af Mahyiga.

Den utvalda styrkan mönstrades. och jag tilltalade den
ungefär sålunda:

"Vänner och wangwanaer — jag önskar att den handling
jag nu går att utföra inte vore nödvändig. Men det måste ske,
och vi måste hafva sjöleden klar. Vi måste utforska och
förhindra de onda planer som dessa vildar uppgjort emot oss. Jag
ämnar uppsöka och bestraffa dem för mordet på våra vänner
och på det de må komma till insigt om följden och faran af
att oroa främlingar. Jag har inte för afsigt att tillintetgöra
dem, och således behöfver ingen af er landstiga, så framt vi
inte påträffa deras kanoter, hvilka vi böra förstöra. Vi måste
slåss tills de eller vi nödgas ge vika, ty endast så kan tvisten
afgöras. I striden bören I noga lyda mina befallningar, ty jag
skall skaffa mig möjlighet att bedöma, huruvida deras öfvermod
är brutet eller om vi skola nödgas strida mot dem till lands."

Afståndet mellan Bumbireh och Mahyiga var omkring åtta
mil, och först på eftermiddagen ankommo vi till den förra
ön. Vildarna hade tydligen väntat oss, ty kullarna utefter kusten
voro tätt fylda med män och vakter syntes utstälda öfverallt.

Genom kikare såg jag budbärare skynda bort till en tät
pisanglund på en af de sydligaste kullarna, hvarifrån man hade
fullständig utsigt öfver en vik vid foten af kullen. Det var
tydligt att hufvudstyrkan af infödingarna stod stridsfärdig i skuggan
af denna lund. Jag samlade i hop kanoterna och tillsade deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free