- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
229

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förare att hålla sig tätt efter mig och styra alldeles samma kosa
som jag. Vi låtsade som om vi ville intränga i viken, men då
vi kommit nära land och märkte att den höga kullen dolde oss
för dem som uppehöllo sig i lunden liksom för vakterna, styrde
vi åt venster och rodde hastigt utmed stranden tills vi kommo
till en udde, på hvars andra sida vi funno en lugn och vacker
vik till höger om oss.

Denna manöver blottade för oss fiendens hela stvrka.
Vildarna voro, såsom jag anat, samlade bakom pisangträden i allt
för stort antal att kunna anfallas under betäckning. Viken var
på östra och norra sidan omgifven af höga kullar, hvilka med
en och annan klippafsats sträckte sig några fot ifrån stranden
och voro bevuxna med tunt gräs. Landet nedanför, mellan
kullens fot och stranden, var beväxt med hög vass.

Vi styrde rakt österut mot de mest blottade
ställena. Vildarna, som trodde att vi ämnade landstiga der,
skyndade fram från sina gömställen till ett antal af mellan två och
tre tusen. Jag undersökte stranden noga för att se, om jag kunde
upptäcka de kanoter som ditfört ett så stort antal krigare från
fastlandet. Vi rodde imellertid långsamt framåt för att gifva
dem tid att ordna sig.

På ungefär 100 yards från stranden ankrade vi i linie;
stenankarna fäldes från midskepps, så att mina kanoter vände
bredsidan mot stranden. Jag uppdrog åt Lukanjah från
Ukerewé att fråga Bumbireh-männen, om de ville sluta fred, om
vi skulle blifva vänner eller slåss.

"Nangu, nangu, nangu (nej, nej, nej)!" syarade de högljudt,
svängande sina spjut och sköldar.

"Vilja de inte göra någonting för att rädda Shekka?"

"Nangu, nangu! Behåll Shekka; han är ingenting för oss!
Vi ha en annan mbama (konung).

"Vilja de inte göra någonting för att rädda Antaris son?"

"Nangu, nangu. Antari har många söner. Vi vilja
endast slåss. Om ni inte kommit hit, skulle vi sökt upp er."

"Ni skola nog komma att ångra det."

"Huh!" mumlade de tviflande — "Kom hit, vi äro färdiga."

Vidare underhandlingar tjenade till intet; hvarje man tog
sigte, och nu kommenderades fyr på en grupp af omkring femtio.
Resultatet blef flere döda och sårade.

Då vildarna varseblefvo den förstörande verkan våra
skott medförde på en samlad hop, skingrade de sig och rusade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free