- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
231

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kigandakanoterna voro stora och hade godt lastrum, och i dem
placerades gods, ammunition och alla som voro rädda, män, qvinnor,
barn och wanyamwezierna. De aderton kanoterna från Ukerewé
och Komeh voro, tillika med de fem som den frikostige Kytawa
lånat oss, tillräckliga för transporten af de öfriga eller de mera
dristiga af expeditionen, hvilka ålades att i händelse vi blefve
öfverfallna hålla sig på båda sidor.

Vid M’kwangas trumslag, utan hvilka en trapp wagandaer
aldrig anträda en resa, och de muntra tonerna från Hamadis
horn lemnade våra tretiosju kanoter och båtar med 685 själar
ön och styrde mot Bumbireh.

Omkring kl. 9 f. m. anlände vi till Bumbireh, och vid
framkomsten till viken varseblefvos hundratals vildar på höjderna;
jag ansåg det lämpligt att å nyo göra en demonstration för att
erfara verkningarna af gårdagens strid. Då vi kommit nära intill
stranden, lossades ett skott med den verkan att ungefär ett
hundratal hastigt tog till flykten. Andra, hvilka, såsom vi kunde
se, tillhörde de äldre, mottogo oss med rop och närmade sig.

Lukanjah fick tillsägelse att fråga, om vi skulle förnya striden.

"Nangu, nangu, m’kama (nej, nej, konung)."

"Det är således slut med oroligheterna?"

"Vi skola inte längre tvista med er."

"I ämnen inte störa oss mer, om vi fredligt begifva oss vidare?"

"Nangu, nangu."

"Och I lofven att låta främlingar vara i fred hädanefter?"

"Ja, ja."

"Och att inte en annan gång mörda folk som kommer för
att köpa mat af er?"

"Nangu, nangu"

Jag lät nu säga dem, att som de mördat en och sårat
åtta af Mtesas folk, var det min pligt att föra Shekka och
hans vänner till honom, men att jag skulle tala godt för dem
och att de sannolikt skulle vara tillbaka inom ett par månskiften.
Jag tog mig också friheten påpeka det olika bemötande vi rönt
i Bumbireh och i Ukerewé; Komeh, Itawagumba, Kytawa och
Kamini, samt slutade det korta talet med en lämplig
moralisk kläm.

Vi vände och rodde vidare utefter de mycket utskurna
stränderna af Bumbireh-ön, hvarunder vi flere gånger hade
tillfälle att iakttaga ett förändradt uppförande hos infödingarna,
hvilkas vildsinthet synbarligen blifvit bruten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free