Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskiljande sig genom sitt egendomliga trumningssätt. De
marscherade mycket fort, mera likt krigare som ila till drabbning:
än sådana som äro stadda på marsch, men efter hvad man sagt
mig, hafva de för vana att alltid röra sig med hastighet, då det
gäller ett företag af krigisk natur[1].
Omkring två timmar sedan hufvudstyrkan börjat sin marsch
kom Kasuju, åt hvilken anförtrotts de unga prinsarna och
Mtesas qvinnor, företrädd af ett tusen spjutbärare och följd af
ett lika stort antal. Qvinnorna voro till antalet omkring 5,000,.
ehuru blott 500 kunde sägas vara kejsarens konkubiner; de öfliga
tillhörde tjenstepersonalen.
Om svarthyade skönheter träffas i Afrika, måste de, tänkte
jag, finnas i en så mäktig herskares harem som Mtesas, hvilken
kan hopsamla ungdom och skönhet från så många land. Till
följd deraf betraktade jag konkubinerna mycket uppmärksamt,
så att jag skulle kunna bilda mig en riktig uppfattning af den
afrikanska skönhetstypen. Jag blef ej helt och hållet sviken i
min förväntan, ehuru jag förestält mig att alla Mtesas hustrur
skulle egt större personliga behag. Men Mtesas smak skiljer sig
betydligt från vår europeiska. Af alla de femhundra kunde jag ej
upptäcka tjugu, som voro värda en blick af beundran af en hvit man
med något begrepp om qvinlig skönhet, och bestämdt icke mer
än tre som förtjenade att betraktas. Dessa tre, de förnämsta
af de tjugu skönheterna vid Mtesas hof, voro af Uhuma-rasen,
utan tvifvel från Ankori. De hade qvarteronens hy, rak näsa,
tunna läppar och stora, glänsande ögon. Deras gestalter voro
för öfrigt af största formfulländning, och Hafiz kunde med
poetisk hänförelse hafva utropat att de voro "raka som palmträd
och sköna som månar". Det enda fula var deras hår,
negerrasens korta, krusiga hår; men i alla andra afseenden kunde de
tjena till typer för den högsta skönhet som central-Afrika
förmår frambringa. Mtesa anser dem likväl ej öfverträffa, ej ens
kunna sättas i jemnbredd med hans fetlagda, skinande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
