Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbindliga artighet bjöd han mig en full kurbits honungssöt
pisangvin, yttrade sig i åtskilliga ämnen, lockade mig att gifva
honom åtskilliga upplysningar angående lefnadssättet i Europa
och smålog med förnämt nedlåtande min. Icke desto mindre
upptäckte jag bakom denna antagna höflighetsmask en stolt ande,
oböjlig som stål. Hvad skulle jag väl göra med denne
oåtkomlige, lugne, småleende patricier annat än inom mig beklaga att
den gode och förträfflige Mtesa var omgifven af sådana män?
På samma gång kunde jag ej annat än le åt den väl spelade
liknöjdheten hos denne man, som blott allt för fullständigt utgjorde
typen för wagandaernas höfdingar.
Sedan arbetet fortgått i två dagar på samma sätt,
nämligen genom att kasta sten i vattnet, ansåg Mtesa att det ginge
fortare att fylla sträckan med träd och gaf katekiron befallning
derom. I tre dagar fälde wagandaerna träd och en hel skog
sköflades och fördes till Nakaranga-udden, der stockarna
sedermera bundos samman med rep och sänktes i djupet.
Den femte dagen på morgonen kom Mtesa ned till udden
för att taga en öfverblick af arbetet och erfor då till sin stora
glädje att vi voro Ingira-ön 130 yards närmare. Under det han
betraktade ön, frågade han mig hvad jag tänkte om att sända
ett fredsbudskap dit för att utforska wavumaernas sinnesstämning.
Jag svarade att i Europa skulle detta vara klokt handladt, men
icke i central-Afrika, emedan jag fruktade att wavumaerna skulle
mörda alla sändebuden. Dertill intalad af sina höfdingar eller
någon af wangwanaerna, vidhöll Mtesa sin åsigt och lät gifva
befallning att hans favoritpage Webba skulle med femtio män
afskickas i en stor kanot för att öppna fredsunderhandlingar med
wavumaerna; jag bad Mtesa lyssna till mitt råd och endast sända
en liten, dålig kanot. Så till vida lydde han mitt råd, att han
skickade en kanot med endast femton mans besättning. Just
som de, tanklösa och utan alla farhågor, rodde framåt, ropade
jag till Mtesa, hvilken stod omkring tjugu yards ifrån mig:
"Tag farväl af Webba, ty ni får aldrig mer se lille Webba."
Katekiron och två eller tre af hans höfdingar smålogo som
om det vore en orimlighet. Jag erfor i detta ögonblick alldeles
samma känslor som då jag första gången åsåg en tjurfäktning;
en kall rysning af fasa genomfor mig. Jag stod der hjelplös,
vanmäktig och ur stånd att afvända det sorgespel som jag af
instinkt kände skulle komma att uppföras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
