Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon känd väg till detta besynnerliga land och genom detsamma
fortsätta färden direkt till Nyangwé.
Konungen hade imellertid blifvit underrättad om mitt
tillämnade besök, och på tredje dagen efter vår ankomst följde mig
Hamed Ibrahim och Sayid ben Sayf på en officiell uppvaktning
hos Rumanika, konung i Karagwé och lydregent under Mtesa.
Kafurro ligger 3,950 fot öfver hafvet. Vi stego nu uppför
den branta bergssluttningen vester om Kafurro till en höjd af
5,150 fot, och en half timme derefter befunno vi oss på en
bergås 5,350 fot öfver hafvet, hvarifrån vi hade en vidsträckt
och storartad utsigt. Omkring 600 fot nedanför oss låg en
gräsbevuxen terrass, och ungefär 1,000 fot lägre syntes den lilla
sjön Windermere, hvars lugna yta i färgglans täflade med den
molnfria himlens asur. Öfver en smal bergås kunde vi skönja
den stora, med papyrus bevuxna Alexandra-dalen, och en mängd
fagra, blå små sjöar i norr och söder, förenade genom
Alexandra-Nilens slingrande silfverskärp, antydde att det skulle blifvit en
lång men högst intressant forskningsfärd, om man velat
fullständigt undersöka dessa trakter och sambandet mellan sjöar, floder
och dalar.
Bortom den breda dalen sträckte sig bergås efter bergås,
mellan dem syntes djupa dälder och ännu längre bort skönjdes
de dunkla och otydliga konturerna af än högre bergspetsar.
Ungefär sextio mil i nordvest reste sig en kolossal
sockertopp, ett berg af ofantlig höjd, hvilket sades tillhöra
Ufumbirobergen. Vid dess norra fot lågo Mpororo-landet och södra
Ruanda.
En bugtande bergskedja, som i norr sträcker sig till Ugoi,
slutar vid norra ändan af Windermere-sjön med det hvalflika
Jsossi-berget. På ungefär en mils afstånd söderut låg det höga
berget Kazwiro, och tretio mil längre bort syntes de ojemna
och förvirrade Kishakka-bergmassorna.
På den gröna terrassen nedanför oss låg Rumanikas by,
omgifven af en stark, cirkelrund inhägnad, och vi stego dit ned,
efter att hafva njutit af den sköna hänförande utsigten.
Det dröjde icke länge förr än vi sågo oss omgifna af
hundratals personer, de flesta ynglingar och alla som ännu icke
hunnit öfver gossåren fullkomligt nakna.
"Hvilka äro de?" sporde jag scheik Hamed.
"Några af de yngsta äro söner till Rumanika, de andra
äro unga wanya-ruandaer", svarade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
