Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rumanikas söner, hvilka uppfödts med mjölk, syntes besitta
en märkvärdig god helsa. Deras oljaktiga hud glänste som om
fettväfnaden derunder hölle på att smälta i hettan, och deras
trinda kroppar voro styfva som trumskinn. De hade stora
klara ögon, blixtrande af lefnadslust, men med ett ytterst mildt
och behagligt uttryck. Hvilket som helst af dessa kungliga
gossebarn skulle hafva varit en ypperlig modell för en
bildhuggare som önskat skapa en staty, värdig att ställas i
jemnbredd med den klassiske Antinous.
Medan vi ledsagades framåt af de unge, som helsade oss
med en artighet, full af behag, rann mig ovilkorligen i minnet
de här särdeles passande raderna:
"Ack, sälla folk! oskyldigt du dig när,
Förutan mordlust än, af mjölk och bär!"
Snart infördes vi i den hydda hvarest Rumanika väntade
oss, och han mottog oss med ett det mest välvilliga och
faderliga småleende man gerna kan tänka sig.
Jag erkänner att jag redan vid förstå anblicken af denne
vördnadsvärde och ädelt sinnade hedning blef lika djupt rörd
som jag någonsin kunnat blifva vid betraktandet af de bleka,
högtidliga anletsdragen hos någon kristen patriark eller något
gammalt helgon, hvars minne kyrkan ännu håller i vördnad. Hans
anlete tycktes mig likna en djup, tyst brunn; tonen i hans röst
var så lugn, att jag omedelbart tvangs att härma honom, under
det scheik Hameds hastiga åtbörder tycktes mig alldeles
opassande och hans starka röst skar i mina öron.
Det var icke underligt att den befallande, hersklystne
och liflige Mtesa högaktade och älskade denne hedning med
sitt milda sinnelag. De hade visseHigen aldrig sett hvarandra,
men Mtesas tjenare hade beskrifvit honom, och tack vare deras
mimiska talang hade ljudet af Rumanikas milda, melodiska röst
kommit till hans öron lika troget som de vänliga helsningar
hvilka de medfört från honom.
Man kan knappt tänka sig tvänne större kontraster till
lynne än kejsar Mtesa och konung Rumanika. I något af sina
häftiga vredesutbrott tycktes Mtesa vara det personifierade
raseriet, och skulle han fmmställas på scenen i ett af sina vilda
ögonblick, fruktar jag att den stackars skådespelare som åtagit
sig rollen snart skulle spränga ett blodkärl, förderfva sina ögon
och för all framtid blifva ohjelpligt galen. När en mganda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0397.html
