Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Kibambas uttorkade dybädd till Lukugas af vass
öfverväxta bädd var blott ett steg. Det syntes tydligt att
Kibamba under regntiden flödade öfver och banade sig väg bland
Lukugas vass.
Vi vandrade utefter en gångstig, som ledde öfver
nedtrampadt gräs och vass, och kommo slutligen dit der marken
började blifva fuktig. Vassen på ömse sidor stod 10 till 12 fot
hög med topparna sammanflätade, så att stjelkarna bildade väggar
till en smal, öfvertäckt gång. Vägen sänkte sig här och der i
små fördjupningar liknande diken, hvilka voro fylda med kallt
vatten från nio tum till tre fots djup, med på tvären gående
små dammar af dyjord här och der höjande sig öfver vattnet.
Sedan vi gått omkring två hundra yards, kommo vi till
midten af denna vassbevuxna däld som af infödingarna kallas
Mitwanzi, och här beträdde höfdingen en bredare gångstig samt
visade oss triumferande huru vattnet flöt vesterut.
Vattnet kändes kallt, men det var blott 68° Fahr. (20° Cels.).
eller 7° kallare än i Lukuga. Jag lät två af mina män bära
mig öfver till motsatta eller södra stranden. Flodbädden var
ojemn; stundom sjönko karlarna ned ända till höfterna, stundom
stod vattnet dem blott till fotleden. De träd jag sett från viken
stodo på en från södra stranden utskjutande udde, på andra sidan af
Mitwanzi, men de voro nu utdöda, då den förut torra
landsträckan nu blifvit så godt som ett träsk. Namnet Lukuga bär
floden ända till få mil vester om Miketos område, då den är känd
under namnen Luindi, Ruindi eller Luimbi.
Både män, qvinnor och barn öfvergå dagligen Mitwanzi
utan minsta fara.
Vi färdades ännu tre mil längs Mitwanzi, tills vi kommo
till södra ändan af Ki-yanja-åsen, ty det är i klyftan mellan
denna och Kihunga-åsen, hvilken slutar på södra stranden, som
Lukuga rinner vesterut. Äfven här var denna flod blott
obetydlig, krypande och sipprande fram i en vassbeväxt fördjupning.
Det mest intressanta föremål här var den afrundade
ändpunkten af Ki-yanja-åsen, som sluttar nedåt i en vinkel af 30
grader. Då dess högsta punkt sannolikt når en höjd af mellan
600 och 1,000 fot, måste någon kraft hafva verkat för att nöta
denna fåra genom det jernhaltiga konglomerat och den mjuka
sandsten hvaraf bergen bestå — och någon större kraft en denna
obetydliga, af vassen qväfda ström, som alls icke har någon styrka
eller makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
