Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då nu den gamle höfdingen, föreföll så afskräckande, huru
skall jag då utan att väcka anstöt kunna beskrifva dessa mina
ringare bröder och systrar som stodo omkring oss. Då jag såg
på denna samling af ansigten, kunde jag ej annat än inom mig
komparera: ful, fulare, fulast. Då jag såg deras nakna,
smutsiga kroppar, qvinnornas ofantliga hängande bröst, och den
allmänna oblygheten i deras nakenhet, utbrast jag:
"Ohyggligt"! såsom en sammanfattning af allt hvad jag anständigtvis
kunde säga och som för öfrigt är tillräckligt beskrifvande.
Och hvad skall jag säga om de fula och besynnerliga påhäng
de bära omkring lifvet: tofsar af apskinn, bitar af gorillaben,
bockhorn, musslor, underliga påhäng på ännu underligare plagg? Och
så de ting de bära om halsen — skallar af möss, skinn af
huggormar, "huggormens gaffel och ormslåns sting"? Och huru
besynnerligt det luktar af alla dessa löjliga, menniskolika varelser som
stå här och stirra på mig! Icke under tystnad: tvärtom höres ett
ifrigt utbyte af tankar om den hvites utseende, yttringar af den
största nyfikenhet att få veta hvarifrån jag kommer, hvart jag
ämnar mig och hvad jag har att göra här. Och knappast är
en fråga gjord förr än den besvaras af någon som tror sig känna
till saken. Svaren följas af långdragna utrop af "Wa-a-a-antu!"
(Menniskor)! "Eha-a, och dessa äro menniskor!"
Tänk bara! Medan vi hvite stolt tvista med hvarandra
om huruvida dessa negrer vi se framför oss äro menniskor,
stå dessa varelser här och uttala starka tvifvel om huruvida de
hvite äro menniskor!
En dödstystnad rådde en stund, hvarunder alla qvinnorna
läto underkäken sjunka och sedan åter utropade:
"Wa-a-a-a-a-antu!" Underkäkarna sänktes verkligen så djupt, att när de,
i en ställning af eftersinnande, förde upp handen till hakan,
skulle man kunnat tro att de gjorde det för att lyfta upp käken
och hålla den qvar på dess rätta plats. Och i denna ställning
begrundade de det faktum att det i denna underliga verld fans
menniskor som voro "hvita öfver hela kroppen".
De gapande munnarna lemnade tillfälle att se huru friska
och rubinröda deras tungor, gom och tandkött voro och, framför
allt, huru beundransvärdt jämna och glänsande hvita alla
tänderna voro.
"Små orsaker ha ofta stora verkningar" — och medan jag
försökte räkna ut huru många kubabaer (mått på två skålpund)
hirs behöfdes för att fylla alla dessa gapande munnar och huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
