Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nå väl, slutet på rådplägningen blef att att vi gingo öfver
Ugarowa och drogo till Ukusu. Wallahi! Wakusuerna voro
ändå värre än Usongora Meno-folket, men Mtagamoyo hade
hört talas om ett land kalladt Unkengeri, der infödingarna
påstodos vara bättre. Vi drogo vidare och kommo till
Kima-Kimas land. Då vi kommo dit, hade vi 290 bössor; under
vägen hade vi förlorat tjugu bössor och en mängd slafvar.
"Kima-Kima, som bor vid Lumami, berättade för oss om de
små menniskorna, i hvilkas land det var så godt om elfenben,
att man kunde få ett par betar för två kaurier. Ni vet, herre,
att då vi araber höra talas om att det är godt om elfenben
någonstädes, fins det ingenting som håller oss tillbaka. Vi
begåfvo oss också genast på väg, gingo öfver Lumami och kommo
till wakunaernas land. Bland wakunaerna, som sjelfva äro
storväxta, sågo vi sex eller sju dvergar, de löjligaste varelser man
kunde skåda, jemt en yard höga, med långt skägg och stort
hufvud.
"Dvergarna gjorde oss en mängd frågor — hvarifrån vi
kommo, hvart vi ämnade oss och hvad vi ville. De tycktes vara
modiga små satar, fast vi ej kunde annat än skratta åt dem.
De sade oss att i deras land var det så godt om elfenben, att
vi ej hade nog folk att bära det, men de voro mycket
angelägna att få veta hvad vi gjorde dermed. Skulle vi äta det?
’Nej.’ — ’Hvad skolen I med det?’ — ’Vi sälja det till andra
män, som göra amuletter deraf.’ — ’Åh! Hvad viljen I ge oss,
om vi visa er elfenbenet?’ — ’Vi skola ge er kaurier och
perlor.’ — ’Godt, kommen då!’
"Vi reste i sex dagar, och sedan kommo vi till den första
byn i deras land. De ville inte att vi skulle bege oss längre in i
landet förr än de fått tala vid konungen och begära hans
samtycke. Under tiden sade de att vi kunde köpslå i trakten. Vi
gjorde så och fingo på två dagar mera elfenben än vi på andra
håll kunnat få på två veckor.
"På tredje dagen kom småfolket tillbaka och sade oss att
vi finge bege oss till konungens by och bo der. Denna by var,
förstås, blott en lång gata, med hus på ömse sidor. De gåfvo
oss en del af byn att bebo. Konungen var vänlig, eller tycktes
åtminstone vara det, den första dagen; dagen derpå var han
mindre vänlig men sålde åt oss elfenben i massa. Derpå var
ingen brist. Dvergarna kommo från alla håll. Åh, det är ett
stort land! Och alla förde de till oss elfenben, tills vi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
