Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det var inte ett ögonblick för bittida; vi hade knappast
spänt om oss våra bälten och fattat våra bössor förr än de
elaka varelserna voro öfver oss och afsköto sina rörpilar, tätt
som en molnsky. De skränade och tjöto alldeles som
markattor. Många af vårt folk föllo ned döda af giftet på pilarna innan
vi hunno samlas och skjuta på dem. Mtagamoyo! Han var
öfverallt, med båda händerna förande sitt väldiga svärd, och
klöf packet som man klyfver en banan. Pilarna gingo genom
hans skjorta på många ställen. Der funnos många lika tappra
män som Mtagamoyo, och de kämpade modigt, men det förslog
inte. Dvergarna sköto på oss från trädtopparna; de kröpo genom
det höga gräset ända fram och sköto pilar midt i ansigtet på
oss. Då började Mtagamoyo, som såg att striden blef het, ropa:
Boma! Boma! Boma! (barrikad), och några hundra af oss höggo
ned bananträd, ryckte af dörrar, refvo ned hus och gjorde en
boma vid hvardera ändan af gatan; nu blef det litet bättre, ty
vi behöfde ej skjuta på måfå utan kunde träffa säkrare, och
efter flere timmars strid drefvo vi bort dem.
"Tror ni att vi ändå fingo fred? Visst inte; en ny här
tågade fram och fortsatte striden. De voro så små, att vi ej
kunde se dem riktigt; hade de varit långa karlar som vi, kunde
vi ha skjutit ned dem i hundratal. Vi kunde inte strida alla
på en gång, ty vi måste sofva, och Mtagamoyo delade oss i två
partier; det ena skulle sofva och det andra vakta boman. Hela
natten hörde vi dvergarnas rörpilar flyga öfver eller smattra på
taken och boman; hela natten hörde vi deras tjut. Ett par
gånger försökte de storma boman, men vi hade tjugu musköter
vid hvardera ändan af gatan.
"Nå väl, striden räckte hela den natten och hela följande
dag och natt. Och vi kunde inte få något vatten förr än
Mtagamoyo ropade åt hundra duktiga karlar, femtio med
musköter och femtio med stora vattenkrukor, att följa honom.
Mtagamoyo var ett lejon; han höll upp en sköld framför sig och såg
sig omkring och störtade så in i tätaste hopen; han grep två
af dvergarna, och vi följde honom och togo flere af dem, ty de
flydde ej förr än de sågo hvad vår afsigt var, men då lemnade
de oss vägen fri till vattnet. Vi fylde våra krukor och buro
de små schaitans (djeflarna) inom förskansningen; och då funno
vi att vi fångat konungen sjelf!
"Vi. ville alla döda honom, men Mtagamoyo samtyckte ej
dertill. ’Döda de andra’, sade han, och vi höggo genast af allas
hufvuden och kastade dem utanför. Men konungen rörde vi ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
