Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gråta. Öfverallt sipprade vattnet fram och föll ned på oss
från grenar och slingerväxter. Allt dagsljus utstängdes nästan
helt och hållet af de lummiga och yfviga trädgrenarna, som i
flere lager sammanflätade sig öfver våra hufvuden. Vi visste
ej huruvida det var en solig dag eller en mulen, dimmig och
dyster, ty vi vandrade beständigt i en svag, högtidlig skymning,
ungefär liknande den som råder i de tempererade klimaten en
timme efter solnedgången. Vägen förvandlades snart till en starkt
lerblandad mark, och vid hvarje steg som vi togo stänkte
vattnet upp å ömse sidor och upp på deras ben som gingo
framför oss.
Till höger och venster syntes en mängd buskar af omkring
tjugu fots höjd, tillhörande den lägre växtverlden. Den jordmån
i hvilken dessa trifvas består af en mörkbrun svartmylla, som
under tidernas lopp uppstått af lemningar efter ruttnade blad
och nedfallna trädgrenar. Denna jordmån, i hvilken ett rikt
vegetabiliskt lif uppblomstrat och som beständigt underhålles
genom fuktigheten vitnade i en förvånande grad om den
fruktbarhet som råder i tropikernas varma, fuktiga och
skuggrika trakter.
Det hårda lerlager som ligger under svartmyllan qvarhåller
i följd af sin ogenomtränglighet den fuktighet som behöfves för
buskarnas och örternas milliontals fina rötter. De otaliga, olika
växter som här uppspira med så förvånande hastighet skulle,
om de utsattes för vinden, snart ligga vissna på marken. Men
hvilken häftig blåst kan väl hemsöka dessa skuggrika trakter?
Stormen må rasa aldrig så häftigt ute i det fria, så råder
dock fullkomlig stillhet här. Man behöfver endast rycka upp
en ört för att finna att den lösa svartmyllan ej har någon
qvarhållande kraft, och att växtens rötter ej hafva genomträngt
lerlagret. Till och med skogens jättar hafva ej borrat sig ned deri
synnerligen djupt, hvilket man kan se af de till hälften blottade
rötterna; de tyckas bibehålla sin lodräta ställning mera i följd
af basens omfång än af det fäste de tagit i mullen.
Allt som oftast stego vi ned i diken eller måste öfvergå
strömmar, hvilka, tagande kosan mot Kunda-floden, framkommo
ur skuggrika dälder med dadelpalmer, Amomum, Carpodina och
Phrynia. Då vi klättrat upp ur dessa strömmar och kommit
upp för deras branta stränder, stötte våra ansigten oupphörligt
mot de breda bladen af Amomum, eller det vilda bananträdet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
