Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att "Tata" ej är något egentligt namn utan helt enkelt betyder
längre in".
Den 15 tillryggalade vi sex och en half mil och anlände
slutligen till Wane-Kirumbu. Från denna by, hvilken, liksom de
byar vi förut hade passerat, krönte toppen af en kulle, hade vi
den mest vidsträckta utsigt hvaraf vi någonsin njutit, sedan vi
kommo in i skogen. Mot norr och nordost öfverskådade vårt
öga en massa skogbeklädda kullar, hvilka skilde trånga och
djupa dalar. Utsigten var i sanning högst nedstämmande och
olycksbådande.
Huru kort denna marsch än var, var den likväl full af
obehag. Det beständiga slask och smuts som den ymniga
daggen förorsakat i den skog genom hvilken vi färdats under de
sista tio dagarna gjorde att mina skor voro alldeles utnötta, så
att jag måste tillryggalägga hälften af marschen barfota. Jag
måste nu ur min packning leta fram mitt sista par. Frank hade
redan tillgripit sina reserver. Och likväl voro vi ännu blott i
mellersta delen af Afrika. Hvad skulle vi taga oss till, då våra
skor voro helt och hållet utnötta? Detta var en fråga som vi
ofta gjorde oss.
Folkets ansigten — arabernas, wangwanaernas,
wanyamweziernas och eskortens — lönade det verkligen mödan att studera,
sedan vi slagit läger. Allt deras mod hade så småningom
försvunnit, i samma mån vi dag efter dag arbetade oss längre
fram genom den dystra, hemska skogen. Vi sågo på denna
marsch en Python-orm, som var tio fot lång, och en grön
huggorm, förutom tjogtals apor af det slag som hafva hvit nacke,
eller glänsande svarta och äfven af de små grå och de stora
tjutande babianerna. Vi hörde äfven soko, eller kimpansen,
och sågo i ett högt Bombax-träd dess bo på ett ställe der
grenarna delade sig. Vi märkte äfven en pyssling, hvilkens
höga, gälla skri gjorde nätterna olidliga.
På gångstigen funno vi svarta och bruna tusenfotingar, som
voro af omkring sex tums längd; skalbaggar förekommo i
oändlighet och hela arméer af mörkbruna myror tvungo oss att rikta
vår uppmärksamhet på huru vi gingo.
Svårigheterna under en sådan färd som den vi nu hade
börjat kan man lätt föreställa sig, om jag nämner att de
tjugufyra män som buro de söndertagna båtarna på en hel dag icke
kommo längre än 6 1/2 mil. De voro så uttröttade, att vi måste
qvarstanna ännu en dag till i Wane-Kirumbu, så att de skulle
få återhemta krafterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
