Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanhända den förfärlige Macoco, denna fabelaktiga varelse om
hvilken Bartolomeo Diaz, Cada Mosto och Dapper hafva
skrifvit, ännu representeras af någon som ärft hans gamla
konungarike och makt och som nu lefver i denna trakt, omgifven af
barbarisk ståt. Något sällsamt måtte säkert finnas på den stora
sträcka som på våra kartor är fullkomligt tom, trakten emellan
Nyangwé och Tuckeys bortersta katarakt!
Jag söker en väg som förenar dessa båda punkter. Vi
hafva arbetat oss fram genom den förskräckliga skogen och
manligt sträfvat i halfmörkret. Mitt folk är modfäldt. Jag söker
en väg. Ah — der sträcker sig ju en bred vattenstråt, hvilken
likt en ljusstråle bryter fram genom det okända och troligen
leder till någon sjö! Här finnas på alla sidor skogar,
tillräckliga till en hel flotta kanoter. Hvarför icke bygga sådana?
Jag sprang upp och befalde trumslagaren att kalla folket
till mönstring. Det lydde, men trögt gick det. Frank och
höfdingarna kommo först. Araberna och deras eskort infann sig
äfven, så att jag snart såg mig omgifven af en tät massa nyfikna
ansigten. Jag vände mig till dem och sade:
"Araber! Unyamwezis söner och Zanzibars barn! Lyssnen
till mina ord! Vi ha sett Ureggas skog. Vi ha smakat
dess bitterhet och knotat i våra hjertan. Vi söka en väg. Vi
söka ett medel att kunna komma fram. Jag söker en väg som
kan föra mig till hafvet. Jag har funnit den."
"Ah! ah-h!" utbrusto alla mumlande och kastade frågande
blickar på hvarandra.
"Ja! El hamd ul Illah. Jag har funnit den. Betrakten
denna väldiga flod! Från början har den flutit fram alldeles
så som I sen den flyta i dag. Den har flutit fram i tysthet
och mörker. Hvarthän? Till salthafvet, dit alla floder gå! Vid
detta salthaf, hvarpå de stora skeppen komma och gå, bo mina
och era vänner. Göra de inte så?"
Rop af "Ja! ja!"
"Likväl, mina män — ehuru denna flod är så stor, så bred
och djup, har ingen menniska ännu tillryggalagt den sträcka
som ligger mellan det ställe der vi nu befinna oss och
salthafvet, der våra hvita vänner bo. Hvarför? Emedan vi voro
utsedda att göra det."
"Ack, nej! nej! nej!" ropade folket skakande på sina
hufvuden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
